Igår läste jag i tidningarna att skådespelerskan och regissören Birgit Carlstén hade avlidit.
Hon var från Huskvarna och hon åkte med mig en gång på bussen.
Hon åkte med från Huskvarna centrum till någonstans på Norrängen på Linje 30.
Så roliga minnen som bara poppar in i huvudet ibland.
Det fick mig genast och tänka på andra kändisar som jag hade med på bussen och som jag också mötte när jag jobbade på Blomsterlandet.
En stökigt fredag/lördagskväll fick jag med Johan Davidsson på linje 26.
Men jag upptäckte det inte förrän han gick och satte sig.
Han hade med sig en ganska så berusad kompis och skulle betala för dem båda.
De klev på vid vindbron, en hållplats som inte längre finns mitt i centrala Jönköping.
Han sträkte fram sitt kontokort och undrade om han kunde betala med det.
Det gick inte, svarade jag, men du kan i alla fall titta på tyckte han.
Inte ens då reagerade jag på att det var han.
Det var nattbussen till Bankeryd och det var väldigt mycket folk på bussen, stökigt folk.
Men så fort han gick så klickade till i huvudet vem det var.
Det var ju Davidsson!
Jag ville ropa tillbaka honom och prata lite mer med honom. Men det vara att åka vidare och packa in ännu mera folk.
Ytterligare en HV-spelare har också åkt med, salig Stefan Liv.
Jag stannade vid Apollovägen i Österängen med linje ett och en pappa med ett litet barn klev på och betalade kontant.
Det var inte förrän jag gav honom biljetten som jag såg att det var Stefan.
Han berättade att han och Herrman hade varit ute och gått men nu orkade inte den lille sonen gå hela vägen tillbaka till Kinnarps, som den hette då, nu Husqvarna Garden, utan de bestämde sig för att ta bussen tillbaka.
Så glad för detta!
Svenne och Lotta åkte aldrig med men jag stötte på dem på stationen i Jönköping när jag satt och väntade på avgång för linje 30 mot Tenhult.
Det var fel på utgången mellan tågstationen och delen där bussarna stannar och de hittade inte ut.
De kom fram till mig och undrade hur de kunde hitta ut.
De var så otroligt söta. De var inte höga över backen och jag hade velat krama om dem. De hade också med sig sina barn.
Jag fick nöja mig med att släppa ut dem via bussutgången. Dörrar som folk bara få gå igenom om de ska med bussarna.
Talade om att de inte fick gena över bussplan så de gick snällt längs med dörrana bort till planen utanför byggnaden.
När jag jobbade på Blomsterlande kunde alla möjliga kändisar dyka upp då de troligen bodde på hotellet.
Här har jag också träffat Lotta.
Lena Philipsson handlade av mig och även Tommy Körberg var inne. Men han gick inte till min kassa.
En av trion Freda handlade en gång av mig.
Jag kände givetvis igen honom, han är från Jönköping och startade fiket Mackmackeriet på Smedjegatan, men sa inget. Men han såg hela tiden ut som, känner du inte igen mig?!
Kändisar är annars lättast att se i Stockholm och en och annan i Göteborg.
Kommer ihåg när jag en gång för länge sedan mötte en mycket sliten Carl-Gustav Lindstedt på ett övergångställe.
På ett annat övergångställe många år senare mötte jag Postkodslotteriets Rickard Sjöberg och jag tänkte bara en sak, vad lång han var!
Lång var en annan Sjöberg, närmerligen höjdhopparen Patrik Sjöberg. Såg honom i Göteborg och han var huvudet längre än alla andra inne på Pressbyrån där vi såg honom.
Ytterligare en höjdhoppare, Stefan Holm denna gången, mötte jag och några syskonbarn på en gata i utanför Trädgårdsföreningen i Göteborg.
Det blev lite lagom roligt då vi genast kände igen honom där han kom gående. Vi ville inte visa och glo allt för mycket när vi mötte honom och han gick förbi oss.
Men det var så tydligt at han såg att vi kände igen honom.
Lite mer kändisspaning.
Vår förre stadsminister Stefan Löfven mötte jag vid Sergelstorg för några år sedan.
Hade varit roligt att ta ett kort med honom, även om jag inte är sosse men han hade sex stycken strama herrar runt omkring sig. De inbjöd inte till samtal.
Jag fick nöja mig med att möta hans blick.
Glenn Hysén gick jag nästan rakt in i när jag vände mig om på Centralen. Lyckades precis undvika att gå in i honom.
När jag tog tåget till Umeå, tror jag det var, så åkte också skådespelaren Johan Rabeaus med på samma tåg.
Vi hade båda lite frågor till tågvärden och stod snällt och väntade till det var vår tur.
Han var inte hög över backen. Knappt så lång som jag. Han inger ett mycket större intryck när man ser honom på bio och teve.
Det är kul att se kändisar lite då och då, även om jag nu inte blir alldeles till mig.
Det är mer, det var ju han/hon!
Som när jag skulle gå på musikalen Skönheten och Odjuret med Charlotte Perrelli. Då stod Fred Johansson före mig i kön på Pressbyrån vägg i vägg med teatern. Det var han som spelade odjuret.
Känns dock inte som om man vill störa dem när de är privata.
En del kan bli glada men andra kan bli mycket otrevliga.
Bäst att titta lite dådär i ögonvrån och lägga titten i minnesbanken.
