På kvällarna sitter jag alltid och broderar i flera timmar.
Äter kvällsmat mellan arton och nitton och sedan sätter jag på en deckarserie på datorn eller någon sport. Sedan sätter jag mig till rätta och broderar fyra, fem timmar.
Det är så otroligt rogivande och jag älskar att sitta där och föra nålen upp och ner, upp och ner.
Drar tiden över nitton kommer paniken krypande och jag avsluta det jag gör snabbt.
Kvällar hemma är till för att sitta och brodera.
Egentligen borde jag hitta på något annat att göra. Det är ju inte så att jag har plats för fler broderier. Väggarna är överfulla, från golv till tak sitter det handarbeten i nästan varje rum.
Men att se en bild sakta bli till på väven är så otroligt inspirerande att jag inte kan sluta.
Därför har det varit så frustrerande sedan jag kom hem från min resa till Australien.
Jag har inte kunnat sitta och sy alls så mycket som jag velat.
Jetlagen har gjort att jag varit sanslöst sömnig redan klockan tjugo. Jag har kämpat men det hår inte gått. Jag har inte klarat att hålla mig vaken.
Det har irriterat mig något så vansinnigt. Jag vill inte gå och lägga mig så tidigt. Det är så emot min natur som kvällsmänniska men jag har inte klarat hålla mig vaken.
Jag hoppas verkligen att jag klarar att komma tillbaka på svensk tid snart för det gör mig helt nipprig att bli så trött så fort jag sätter mig.
Efter som broderandet slappnar av mig går det fortare att bli trött än om jag sitter och jobbar med annat vid datorn.
Men broderandet är livgivande för mig. så jag vill göra det när jag kan och när jag är van vid att göra det.
Att vända på dygnet och bli morgonmänniska finns inte med på min karta. Jag kan inte sitta och brodera på morgonen.
Det vill jag göra på kvällen och då är då jag är som mest skapande.
Kommentera