Kusinvitamin har uppnått en hög ålder och det måste vi fira!
Men det känns väldigt fel att hon blivit så gammal, för det betyder att jag strax är där också och det kan absolut INTE stämma!
Men nu är sanningen den att vi börjar bli till åenoch då måste vi fira ordentligt.
Vi tre systrar gav kusinen en dag tillsammans med oss.
Vi talade inte om var vi skulle åka, hade bara en egen lista på besöksmål, och kunde bara hoppas att hon skulle tycka om vårt upplägg.
I den extremt tidiga morgontimman styrde vi väster ut.
När vi kommit en liten bit så gick två älgar ut över vägen lagom långt framför oss. De är verkligen mäktiga där de gungar iväg. Bra start på dagen.
Efter ett kort toastopp i Bollebygd anlände vi till slut hos kusinvitam med familj.
Vi fikade tillsammans med dem innan vi packade in oss i systerysters bil och for iväg mot dagens första stopp.
Vi for på fina vägar som blev mindre och mindre tills vi till slut fick vi gå en bit.
Ute i skogen fanns ett stort monument över en amerikanskt militärflygplan som störtarde här under andra världskriget.
Sex amerikanare dog vid kraschen och det kändes lite fel att stå här och fira med bubbelvin.
Men så blev det eftersom det var dagens första stopp och vi ville gratta kusinvitamin.
Platsen var mycket fin och det fanns färska blommor på stenen.
Vi oroade oss lite över att kusinvitamin kanske hade varit på alla platser vi tänkt besöka.
Ett par hade hon varit på men hon hade aldrig varit inne i Gräfsnäs Slottsruin.
Det är mycket som är stängt så här års och det var egentligen slottsruinen också men vi hade sanslös tur.
Ett brudfölje var och tittade på var de skulle ha sin bröllopsfest nästa år och medan de knalla runt där inne var vi välkomna in också.
Slottet med anor från 1500-talet brann ner på 1800-talet men lite av de nedre rummen hade överlevt.
Det var så häftigt att gå runt och titta i alla rummen som verkligen andades för länge sen.
Efter att ha fotograferat mycket, både inne och ute så åkte vi vidare till nästa stopp.
Vi hade ett fullt schema med många roliga mindre stopp.
Det var inte allt för långt mellan dem men tiden i bilen var aldrig bortkastad då vi kunde prata och stimma hur mycket vi ville.
I Sollebrunn stannade vi vid en gammelmack, den kallas så. Någon har byggt upp en gammal Shellmack och här fanns även ett museum. Men för att komma in i det fick man ringa ägaren, så det skippade vi.
Det var roligt nog att fota runt den lilla gulliga macken.
Alingsås ligger inte speciellt långt från kusinvitamins hus, så hon hade varit här vid flertalet gånger men hon hade aldrig gått in i Dock- och Nallemuseet.
Vilken tur!
Det blev ett litet roligt besök i de välfyllda lokalerna. Vi var de enda där till en början och ägarinnan och den ivirgare samlaren av gamla dockor gick med oss och berättade om hur hon samlat i alla åt, hon var åt det rätt mycket äldre hållet, och om dockorna.
Hon berättade att hon och maken hade köpt huset, som de också bodde i, för att kunna visa sin samling.
Deras dotter, som också dök upp, hade börjat samla på nallar och de fanns också att beskåda.
Ett så roligt besök.
Nu började humöret skunka på vissa av oss men än var det inte mat.
Vi åkte ut till Mjörnstranden, som ligger i kanten av Alingsås, så vi behövde inte åka långt.
Här spelades vissa scener in i underbara skrattfesten Ett Sista Race.
När jag var så nära kunde jag inte bara missa att få åka dit.
En felläsning av systeryster hade gjort att hon tyckte att det stod anhörigfyr vid angörningsfyren vid stranden. Det genererade många roliga skämt, som bara vi förstod och skrattade åt.
Jag tog massor av kort på på platserna där de spelat in några scener och jag fick flertalet där jag är med också.
Stor lycka!
Nu var det äntligen dags för mat.
Vi åkte över till andra sidan Mjörn och hamnade på Nellie's Café & Diner.
Här hade kusinvitamin varit flera gånger men hon älskade stället och jag förstår henne!
Inte nog med att maten var sanslöst god, stället var så häftigt. Den var som en amerikansk diner men ändå inte.
Här fanns mängder med amerikanska vägskyltar, en jukebox, sofforna var rödavita och stoppade. Dörrhandtagen var munstycken till tankslangar. Väggarna var täckta med grova brädor.
Här fanns så mycket att titta på och fota.
All maten var närproducerad. Vilket gjorde maten mer speciell. Vi pratade med en av ägarnas mor, som berättade om hur det kom sig att sonen med fru startade det hela.
De köpte macken med tanke att renovera upp andravåningen till boende för uthyrning men det gick inte brandmyndiheten med på. För nära bensintankarna på nätterna. Men att istället öppna en restaurang här gick jättebra.
Vilken tur det!
Stället var så läckert! Hit vill jag gärna åka igen!
Som grädde på moset så låg en inspelningsplats från Ett Sista Race på andra sidan gatan. Där blev det också en massa fotografering.
De hade också spelat in vid macken men de scenerna kom inte med i filmen.
Glada i hågen åkte vi vidare.
Vi åkte ner till Sjövik för att titta på ytterligare en anhörigfyr men väl nere vid sjön såg man inte ett skrutt och vi åkte besviket vidare genom ett något bedagat samhälle.
Vi skulle sedan besöka Källås Betongruin men det gick också om intet.
Hur man tog sig dit var höljt i dunkel. Stället låg liksom bakom en finare del av nästa samhälle. Här låg mängder med fina hus med väldigt dyra bilar utanför.
Vägen, som gick längs med en brant backe ner mot sjön, var inte helt enkel att ta sig fram på. Det var egentligen också förbjudet för obehöriga att köra här.
Så när vi fick klart för oss att vi inte skulle kunna ta oss fram till betongruinen, utan att gå genom en trädgård, så åkte vi vidare.
Så började vår resa tillsammans gåmot sitt slut och det var dags att lämna av kusinvitamin hos familjen.
Vi valde att åka en tvärsöversväg, som även på kartan var krokig. I verkliheten var den sanslöst krokig. En smal grusväg som knappt gick att mötas på och som gick upp och ner och hit och dit genom skogen. Det var kurvor åt båda hållen på en gång och enligt GPSen på systers bil så var hastigheten 120 km/t!
Vi flippade ut fullständigt, vi skrattade så vi låg dubbelvikta. 120! Den riktiga hastiheten på en grusväg är 70 men även det hade varit på tok för mycket. Det gick inte ens att köra i 50!
Det enda vi såg längs med vägen var bilar som stod parkerade på små skogsvägar och i vägrenen. Svampplockare?
Men efter att vi kört några kilometer så körde vi förbi en dam som var ute och gick med stavar. Hon var åt det äldre hållet.
Var var hon på väg? Var kom hon ifrån? Det fanns inga hus någonstans. Vår fantasi flippade ur fullständigt och vi hade många idéer om var hon kunde vara på väg.
Efter många svängar kom vi till slut fram till bebyggelse. Inte kunde hon väl gå ända hit?
Frågorna var många men till slut var vi hemma hos kusinvitamin igen.
Det blev många glada kramar efter en mycket lyckad dag.
Grattis på födelsedagen kusin!
Vi får göra det till en tradition att åka ut alla fyra en gång om året.
Vi har väldigt roligt tillsammans och det finns mycket att se i vårt avlånga land.
Glada och nöjda körde vi hemåt i solnedgången.
Precis som med soluppgången så hade vi den i backspegeln. Vi körde åt fel håll hela dagen om man så säger när det gäller solupp- och nedgång.
Men när vi svängde av i Ulricehamn, så jag kunde handla lite mat, så fick vi solnedgången på rätt håll.
Ett vackert avslut på en mycket lyckad dag.
Kommentera