Jag har broderat sedan liten ålder.
I tonåren och början på 20 åren så blev det inte så mycket, ett broderi här och var.
Men när jag började köra buss så kom jag igång igen och har inte slutat sedan dess.
Till en början satt jag och läste när jag fick tid över i bussen och på raster men så kände jag att det skulle vara roligare att brodera istället.
Jag broderade flertalet kuddar vars mönster jag köpte på Lerdalaboden. Inga av dem har överlevt till idag.
Men efter ett tag så kände jag att det var tråkigt att sy efter någon annans mönster. Jag började sy efter eget huvud.
Mamma hade massor av restgarn över och även aidaväv.
Först satt jag bara och sydde rutor och andra former i korsstygn. Men det blev inte så utmanande.
Då kom jag på att försöka brodera egna bilder.
Den första jag gjorde var efter ett kort jag tagit på Barkeryds kyrka. Den blev så otroligt bra att jag ville göra mer och mer. Den hänger förövrigt numera i bönrummet i kyrkan. Det var mamma som tyckte att jag skulle skänka den till kyrkan när de byggt bönrummet.
Till en början var det alltid korsstygn men så kände jag att jag ville sy på annat sätt.
Den första jag gjorde där jag sydde stygn efter hur det skulle passa bilden var en 40-årspresent till bästabästisen.
Började med den tidigt då jag inte visste hur lång tid det skulle ta att göra den färdig.
Den blev klar redan till hennes trettionioårsdag.
Så länge jag jobbade sydde jag bara på arbetstid. Så fort jag fick tid över i bussen så åkte broderiet fram. Om det så bara var när jag skulle invänta tid på en hållplats i någon minut.
Jag blev kanske fyra till fem broerier per år.
Många av dem var från mina resor till annat land.
Till en början kuddar men sedan blev det tavlor.
När jag blev sjukskriven augusti 2010 så visste jag först inte hur jag skulle göra med mitt broderande.
Det var för övrigt genom broderandet som jag började känna 2007 att det var något som inte stämde med kroppen. Jag började få svårt att sätta i nålen rätt. Händerna liksom hoppade runt lite var stans.
Jag började också få svårt att skriva för hand. Det gjorde att jag gick till doktorn och senare samma år konstaterades det att jag hade multipel Skleros, MS.
Till en början satt jag vid skrivbordet och broderade. Kändes så otroligt avigt. Garnet hade jag i en stor låda på golvet, som katten älskade att ligga i.
Det första arbetet jag gjorde hemma var på Kronprinsessan Victoria. Jag älskade bilden från hennes bröllop och min hjärna började fundera på hur jag skulle kunne utveckla mitt broderande och kom då på att sätta på pärlor och lite annat på tavlan.
Den blev otroligt lyckad och jag kallar den för mitt lilla mästerverk.
Den är blott A4-storlek men tog ett halvår att göra.
Jag hade liksom inte fått till en bra plats att sitta och sy på och hade svårt att både orka och få ro till att sitta och brodera.
Till slut ordnade jag en syhörna, som jag ändrat om ett flertal gånger innan jag till slut fick till det bra.
Garnerna samlade jag i askar efter färg.
De satte jag sedan så de var inom räckhåll för mig när jag satt och broderade.
Nu kom jag igång med broderandet. Nu ökade takten markant och det blev fler och fler broderier per år.
När jag började göra efter egna bilder gjorde jag ganska så stora tavlor och då blev det ju inte så många per år.
Men så började jag 2015 att brodera Disneyfigurer och de var små och smidiga att göra. De blev färdiga på några dagar och jag började mer eller mindre massproducera.
Jag spottade ur mig mängder med broderier varje år.
Det blev bara roligare och roligare att sy.
Jag sitter nu i fyra, fem timmar varje kväll när jag är hemma.
Väggarna är överfulla med broderier från golv till tak.
Jag har börjat sätta på pärlor och annat kul på bilderna jag syr. Allt för att göra det intressantare att brodera och göra bilderna lite mer, inte bara en tavla gjord av garn.
Inspriationen sprutar ur mig och jag har oftast huvudet fyllt med bilder jag vill få ner på en väv.
Men det är inte bara hemma jag sitter och broderar.
Det bästa med att sitta och sy är att jag kan göra det precis var som helst. Att ha med det när jag är ute och reser är toppen.
Då går tiden lite fortare på en lång flygresa eller på tåget.
Men det är inte bara på resor jag tar med broderiet. När jag ska till doktorn kommer det med också. Väntan kan bli lång. Då är det bra att ha med mitt handarbete.
När jag var yngre broderade jag i vågor. Det var långa perioder som jag inte sydde något.
Men sedan jag gick över till att sy efter eget huvud har det bara blivit roligare och roligare.
Jag får nästan panik och svåra abstinensproblem om jag inte syr på en längre tid numera.
Normalt sätter jag mig och broderar efter att jag ätit kvällsmat mellan arton och nitton.
Men på senare tid har jag även satt mig i någon timma eller två när jag kommer hem vid tjugoettiden.
Det är mitt sätt att varva ner, meditera och det gör mig lugn.
Nu har jag börjat utveckla mitt broderande ännu mera.
En jättefin stor barkbit fick min inspiration att gå på högspinn.
Det blir bara roligare och roligare att brodera. Jag hittar ständigt på nya sätt att göra ett broderi roligare.
Att sy det i flera delar, som jag började med när jag började sy Disneyfigurer, och sedan sätter ihop det till en helhet är jätteroligt.
Problemet är bara att jag har snart ingen plats på väggarna. Jag har svällt ut ner i trappan till första våningen.
Snart får jag väl börja sätta dem i taket!
Men det är så roligt att brodera att jag inte kan sluta!
Kommentera