Syföreningen la visserligen ner förra året efter 112 år. Men de träffas fortfarande och syr en gång i månaden.
Nu när jag ständigt går hemma följer jag också med. Vi har riktigt trevligt. Avslutningen inför sommaruppehållet var hemma hos mig.
Vi började med att sjunga "Jag lyfter ögat mot himmelen", min favortipsalm innan jag läste ett par dikter. Hade hittat dem på nätet. En av Pelle Näver och en kort av Nils Ferlin.
Om Ögon
Men sade jag således detta:
De vackraste ögon jag vet
är barnets ögon som ser en stor
och jublande hemlighet
det minsta alldagliga ting:
en stjärna, ett blad, ett bi
och en solstråles lek i en vattenpuss
- som man inte får plaska i!
Men sade jag således detta
då tänkte jag inte på de
gamla och stillsamma ögon
som dävnats i årens ve.
Ty då - när de snuddas av glädje
och skimrar en stund och le,
då märkte jag nog att det finns
inga vackrare ögon att se.
Under tiden vi syr har vi högläsning. Detta året har vi läst ur Eva Spångbergs bok Tack för livet du gav mig. Det är för det mesta jag som läser. Han precis läsa ut den lagom på sista träffen.
Till fika ska det alltid vara två smörgåsar och en kaka. Jag lagar ju hellre kakor, smörgåsar är inte riktigt i min intresse svär. Men det blev två maffiga mackor och ett par kakor. Sedan syddes det lite till innan de tittade runt i min lägenhet. Systrarna Ingrid, Gunborg och Margit stannade kvar lite längre än de andra och tittade och frågade.
Mamma är med i två syföreningar. Det här är den roliga. Vi syr, läser och pratar. Det brukar bli ett par, tre trevliga timmar. Så också denna gång.
HANDARBETE,
