Det blev lite mycket igår, så idag är jag jättedålig.
Systeryster och jag var i stan med mamma. Lilla virriga mamma är lite som att ta hand om en tvååring. Man måste ha koll på henne hela tiden.
Även att jag inte var ensam om det så är jag helt utslagen idag.
Låg lite efter frukost men efter elva var jag tvungen att hasa mig över till vovven för hans dagliga promenad. Det gick inte fort för mig. Tur att jag inte behöver ha honom i koppel, utan att han kan springa fritt, så han får röra en massa på sig, trots att jag går i snigelfart.
När jag lämnat av honom hemma, efter en trask runt dammen, fick jag kämpa för att ta mig upp för sista backarna mot huset. Benen var som överkokta spagetti. Kände mig som en hockeyspelare som varit ute på isen för länge, fick spänna benen raka för att få dem att röra på sig.
Umattad fixade jag lite att äta innan jag kollapsade i dagbädden och där ligger jag nu och försöker få dagen att gå. Frustrerande eftersom jag inte känner mig så dålig när jag ligger ner. Men så fort jag ställer mig upp så blir trycket i hjärnan, som görig så trött, för svårt och tvingas lägga mig igen. Suck.
