Det ligger inte långt bort från Jönköping men ändå har jag aldrig varit i Dumme Mosse.
Det blev inte av när jag bodde i stan och när jag bodde på landet kändes det ointressant att åka några mil för att ge mig ut i naturen och vandra. Den hade jag ju precis utanför dörren!
Men så ville min väninna från missionskyrkan åka dit och då kände jag, att nu, nu är det dags!
Det var en solig och till en början, härlig dag vi valt att åka dit.
Temperaturen var helt underbar till en början.
Men till en början var vi lite besvikna.
Var är mossen.
Vi stannade i södra ändan av naturreservatet och fick först gå längs med det som en gång var järnvägen till Ulricehamn. Absolut spikrak grusväg.
Vi passerade ett mar små mossar men inga speciella.
Sedan kom vi fram vid en korsning och vi vek av norrut.
Vi gick genom vacker tallskog på en bred spång.
Den gula leden, som vi gick, är för alla även handikappade och rollstullsbundna.
Vi tog en liten avvikare till en stig som visade sig vara den riktigt gamla Nissastigen. Det var här den en gång började och det förklarar varför väg 26 ner till Halmstad kallas för stig.
Men så kom vi äntligen ut på den dumma mossen.
Hittade ingenstans varför den kallas så. Är det ett gammalt utryck som egentligen inte betyder dum utan något riktigt gammalt? Vet ej.
När vi äntligen kom ut på mossen så blev det helt underbart.
Vinden var jum och solen lös härligt från blå himmel.
Vi fotograferade i massor.
Efter en trekvart behövde jag mat och vi stannade vid en bänk med bord.
Det var helt underbart att sitta där och titta på den mycket platta omgivningen.
Nästan helt magiskt.
Vi blev sittande en bra stund innan vi vandrade vidare i lagom takt.
Men vi kunde inte låta bli att vara lite besvikna. Vi hade båda väntat oss att det skulle vara två brädor bredvid varandra över mossen. Inte så bred som den var nu.
Men efter någon timma så hamnade vi åter vid ett vägskäl.
Här kunde man gå in på den blå leden som var lite längre än den gula och HÄR var det äntligen riktiga spång.
Vi blev så glada!
Vi kände väl inte riktigt att vi ville gå hela leden, lite över fem km, men en bit in kunde vi tänka oss i alla fall.
Det kändes ju nu som att nu var det på riktigt där vi traskade på spången över den rätt så uttorkade mossen.
Efter ett tag så fanns en liten vacker göl. Här stannade vi en stund och vilade innan vi gav oss tillbaka ut på den smala spången.
Nu hade temeperaturen klättrat upp över tjugofem och det kändes.
Vi njut av vandra i kanten på mossen. Det är verkligen speciellt med denna totalt platta natur.
Vi funderade över vilka de små rosa blommorna kunde vara för sort. Det visade sig efter lite googlande vara en sorts ljung.
En annan sorts växt doftade otroligt gott både i luften och när man tog på den kunde vi dock inte klura ut var det var.
Den växte runt ån som slingrade sig genom mossen när vi vandrat på spången en bra bit.
Det var otroligt roligt att gå på spången men den tog på krafterna. Vi behövde båda gå och titta var vi satt fötterna, brädorna var lösa lite här och var, och då blev jag lite lagom yt.
När vi kom fram till en liten bro över ån i kanten på mossen bestämde vi oss för att vända tillbaka.
Intressant att se mossen från det hållet, det var verkligen som att vandra samma väg tillbaka.
Här mötte vi ett par tyskar som fick kliva åt sidan för att vi skulle kunna mötas.
De var två av totalt åtta personer vi såg längs vår promenad i naturreservatet.'
Vi stannade för lite vila när vi kom tillbaka till den lilla gölen. Värmen började verkligen ta ut sin rätt.
Sedan fortsatte vi den gula slingan tills man kom in i skogen och det blev hård packad grusväg.
Här blev det totalt ointressant att vandra då det såg ut som vilken skog som helst i Småland.
Vi satte oss en för en sista paus när vi skulle ha ca fem, sex hundra meter kvar men det kändes som om det var fem mil.
Vi hade båda helt tappat orken och den sista biten höll aldrig på att ta slut.
Vi lite lagom skakiga nrä vi till slut kom tillbaka till bilen, som vi parkerat vid den södra parkeringsplatsen.
Vi var helt genomsvetta och trötta men väldigt glada för att vi äntligen kommit hit.
Det var verkligen en fantastisk plats att besöka.
Men ett tips dock, välj en dag då det är max tjugo grader. Det finns ingenstans ute på mossen att få lite skugga, så den heta solen brann ifrån den klarblå himlen.
Kommentera