Så var det då dags för Församlingsaftonen i Barkeryds Församlingshem.
Måste säga att jag var lite nervösare den här gången än när jag gjorde samma sak i Gnosjö Bibliotek 2012. Antar att det är lättare att prata inför människor jag mestadels inte kände. Nu kände jag alla, utom möjligen kantorn då. Så jag var lite stirrig när jag började.
Läser inte från något manus ut det som kommer ur mun är det som poppat in precis innan jag säger det. Vilket gör att händelser inte alltid kommer i ordning. Men det är väl inte det viktigaste.
Tittar på bilderna i min Power pointbildspel, som Marianne och Sara hjälpt mig med och sedan blir det som sagt som det blir.
Det kom väl ungefär 20 personer. Vilket inte var illa i det minst sagt dåliga vintervädret. Vi började med att sjunga en psalm och sedan läste prästen lite. Sedan var det min tur.
Pratade och pratade i massor. Fick lite frågor och pratade lite till. Efter ca 40 minuter var jag färdig. Trodde jag i alla fall. Men när jag satt mig och Ann-Christin tackat mig kom jag på lite till och så ställde jag mig upp igen.
Alltid lika roligt att prata om mina älskade broderier.
Hade lagt upp lite arbeten på bordet i lilla rummet så att de som kom kunde titta närmare på dem. Skickade också runt några jag pratade om så de kunde titta riktigt nära på dem. Lättare också att förklara saker om hur jag gör.
Efteråt serverades det ostkaka på övervåningen. Då blev det lite prat till. Var alldeles hes när jag kom hem. Inte van att prata så mycket numera.
Som alltid fick jag mycket hjälp av Marianne. Hon är en pärla när det gäller datorer. Tack syster för hjälpen! Du är oumbärlig!
