Jag har alltid älskat åska.
Det är något speciellt med vädrets urkrafter. När de brakar loss har vi människor inget att säga till om.
Jag har älskat åska sedan jag var liten och vi alltid fick gå ut och sätta oss i bilen så fort åskan närmade sig.
I timmar fick vi sitta där och titta och vänta på att det skulle gå över. Ibland sov vi i bilen också.
Jag tyckte alltid det var så roligt att sitta där och beskåda blixtarna och höra hur det mullrade.
Troligen därför jag älskar att spendera tid i bilen.
Pappa var däremot jätterädd för åska.
När han var liten hade åskan slagit ner i närheten av där han och farfar var och jobbade ute på markerna.
Kommer inte ihåg exakt vad som hände men hästarna blev så rädda att de sprang i sken och pappa som troligen suttit på en for med.
Det har också slagit ner ofta i vår lilla by, både på våra marker och i huset.
Det är ett under att huset inte brann ner en gång när jag var liten.
Vi hade alla samlats i mamma och pappas sovrum, troligen sista gången vi satt inomhus när åskan närmade sig.
När åskan slog ner så sprutade och gnistrade det rakt ut ur kontakterna.
Soten där kontakterna satt syns än idag.
En annan gång slog det ner uppe i kohagen i en rönn. Den dog så sakterliga efter det. Blixten spred sig till en stor sten som delade på sig och den gick vidare till taggtråden runt hagen som helt försvann.
Hemma i det här huset eller mellan ladugården och garaget, slog det ner 2013.
Blixten vandrade i marken och hamnade i den stora kontakten utanpå ladugården.
Tack o lov, stannade den där men störmmen gick sedan bara på tvåfas och vi fick tillkalla elektriker.
Det var ofta det gnistrade och small i telefonkontakten, när jag fortfarande hade fast telefoni.
Det var bara att ringa Telia dagen efter då ledningen blivit mot.
Åskan kan vandra långt och en gång gci den genom telefonledningen in i det första lilla rummet och stannade sedan vid väggen där ledningen gick in till nästa rum.
När åskan kommer rakt över där man är kanske inte ens jag är överlycklig men när man kan sitta och titta och lyssna på när det blixtrar och mullrar på avstånd, då är det underbart.
Sitta ute på balkongen som om jag var på bio och bara njuta.
Se blixtarna slå ner i grannskapet och höra hur mullret rullar över himlen är rysningsframkallande.
Systerdöttrar och jag håller koll på om åskan är på gång och väntar otåligt på om det ska börja låta.
Jag håller också själv koll på om det är på gång då åskan har tagit tre datorer, varav en bara var tio dagar.
Tur att det numera finns appar och hemsidor att tillgå så jag kan se om åskan är på gång.
Nu sitter jag här och väntar.
Kommer det åska idag? Ett stort moln med åska i sig är på gång. Kommer det sluta när det kommer till Småländska höglandet eller kommer det komma rakt över?
Det måste komma från väster annars brukar den stora ledningen i Barkeryd hejda att det kommer rakt över.
För när den byggdes, någon gång på 70-talet, ändrade åskan vägen.
När jag var liten kom åskan ofta rakt över men när de stora ledningarna byggdes var det som om åskan började följa den och dra sig åt sidan om byn.
Om det verkligen är så eller om vi bara tror det kan jag inte vara säker på men det åskade mycket mer när jag var liten än vad det gör nu.
Kommentera