Katter kan klockan. Jag fattar inte hur men de är brå på att hålla tider och gör inte du det så får du en högljudd tillsägelse.
I morse väckte Winston mig en gång i timman från klockan sex och fram till nio. Kanske exakt samma tid men alla väckningar var runt hel timma. Han jamade och puttade på mig. Ville kela eller så ville han få upp mig så han fick lägga sig i min säng. Han ligger sällan där samtidigt som jag. Kommer bara för att kela och när han gjort det så går han.
Nikkie lät mig sova hur länge som helst på morgonen. Tur det när jag jobbade sena kvällar. Men när jag var hemma skulle jag alltid gå och lägga mig vi tiotiden på kvällen. Hon jamade ilskt på mig om jag inte visade minsta ansatts till att gå och lägga mig när klockan passerat tjugotvå.
När jag bodde i Göteborg gick jag upp runt fyra när jag arbetade. Det visste Smulan om så på mina lediga dagar väckte hon mig vid femtiden alldeles hyserisk. Hon nästan hoppade på mig i sin iver att väcka mig. "Matte, du har försovit dig!"
På kvällarna måste hon också ha kunnat klockan. Hon var stendöv men ändå hoppade hon alltid upp i fönstret när jag kom hem på kvällarna när jag bodde i Forserum. Jag hade parkeringen på andra sidan gatan och när jag stannade bilen kunde jag se henne hoppa upp i fönstret. Hon måste vetat att jag kom hem vid den tiden och var vaken. För hon kunde ju inte höra att det var jag som kom.
Det jobbiga med att katter kan klockan är när det är tidsomställning. Det tar sin lilla tid att få en katt att ändra sin inre klocka när det är omställning till vår- eller vintertid. Man ändrar inte på deras rutiner ostraffat.
