Så var det påsk och med det Custom Motor Show på Elmia.
För tredje året i rad är jag och tittar på bilar på Elmia under påsken och jag som egentligen inte är ett dugg intresserad.
Men under de senaste åren har jag helt plötsligt börjat gilla att titta på bilar. Jag bryr mig inte om hur de fungerar men att titta på hur de ser ut är kul.
Jag har varit på flertalet bilmuseer och jag har då besökt Elmia igen efter sanslöst många års frånvaro. Var här många gånger i min ungdom.
Min reskompis och jag åkte dit till öppningen under långfredagen och vi var inte ensamma.
Vi kom i god tid till öppningen och det var överfullt med bilar och folk redan.
Parkeringar var så gott som fulla och kön till entrén gick i en jättelång usväng på parkeringen framför Elmias huvudentré.
Men det gick fort att komma in, behövde aldrig att stå still utan det var fullt ös på kön.
Jag hade köpt biljett på nätet för att det skulle vara billigare. Det var det, men bara med fem kronor visade det sig när konpisen köpte på plats.
Tack vare det lagom konstiga service tillägget på 25 kronor som var när jag köpte på nätet så blev det nästan samma pris.
Varför finns det priset kvar fortfarande? Det är ju ingen fysisk person som sitter och skriver ut biljetter och skickar fortfarande.
Väl inne var det fullt med folk och det var inte alltid lätt att få en bild på diverse bilar utan massa folk i bilden.
Vid ett tillfälle körde jag glatt bort några stycken för att jag ville ha ett kort vid bilen som Vin Diesel körde i första The Fast & The Furios-filmen. Hade blickar kunnat döda så att jag bara varit ånga nu.
En av grabbarna blev helt vansinnig när han irriterat stegade iväg bort från bilen.
Fotograferingen var över på mindre än en minut, så han hade kunnat vänta men han verkade ha blivit väldigt stött.
Oops!
Kompisen och jag gick från hall till hall och tittade. Med jämna mellanrum fick han glatt, nja, takort på mig och någon läcker bil. Han har lärt sig nu hur jag vill ha det efter några omtagningar i början när vi började göra saker tillsammans. Så nu går det fort att ta några kort.
Jag är som sagt inte ett skvatt intresserad av hur motorn ser ut eller vad det är för hästkrafter och annat skräp så jag gillar inte när bilarna står med motorhuven uppe. Det stör bilden jag vill ta.
Så jag blev inte glad när jag hittade en superläcker gammal Oldsmobile årsmodell 1958 i snygg persikofärg med motorhuven öppen.
Men när kompisen och jag delade på oss efter att ha vandrat runt i ett par timmar och jag gick tillbaka till hallen med alla fina gamla bilar, så blev glädjen stor när jag såg att de lagt igen motorhuven!
Kompisen stötte på flera bekanta, så det blev lite bilprat ibland och när jag tittad runt så fick jag syn på ett ansikte i folkhavet som såg bekant ut.
Det visade sig vara en systerdotters sambo, hon stod bredvid visade det sig när jag verkligen fäste blicken på dem.
Så vi pratade glatt en stund, lite om bilar men mest om kommande barnet, 110 dagar kvar till lille Timo ska födas.
När vi kom till C-hallen, där de visade upp hur de renoverade och putsade bilar, ville kompisen ha tid att prata ordentligt med folk, så vi bestämde oss för att dela på oss.
Jag ville så gärna gå tillbaka en extra gång till alla de gamla fina bilarna. Jag ville också ta en extra titt på Mercedesen som kostade 50 miljoner!
Nu var det så otroligt mycket folk att jag villade bort mig flera gånger och kom inte ihåg var jag sett den först. Fick för mig att den såg helt annorlunda ut än den gjorde.
Jag frågade en grabb som visade upp Volvobilar men ha var inte säker vilken bil jag menade.
Men efter irrat runt en stund så hittade jag den.
Jag, och säkert många andra, undrade säkert vad det var som gjorde den så sanslöst dyr?
Den såg ut mer som en Porche än en Mercedes. Den är en av blott 275 tillverkade och den är en gatbil med en fullblodig Formel 1-drivlina. Vilket inte säger mig ett skvatt.
Speciellt vacker var den inte där den och en gul ful bil, som också säkert var svindy, stod uppställda under en speciellt ställning med massa lampor på. Stort område runt omkring dem så ingen skulle kunna komma för närma dem.
Kul att att sett en så dyr bil men så den var ingen speciell att titta på.
Jag gillar bättre de gamla amerikanarna.
Glädjande nog hittade jag ett par fina lastbilar. Så stora fodorn gillar jag!
Efter tre timmar kände vi oss nöjda och skulle försöka hitta varandra igen bland den sanslösa mängden folk.
Det är tur att man har mobil nu för tiden. Hade nog irrat runt fortfarande annars.
Nu var vi båda rejält hungriga och åkte och åt innan vi gav oss ut på en biltur på små, små vägar.
Desto mindre, ju roligare är de verkar kompisen tycka.
Ibland var det bara två hjulspår mitt ute i skogen och jag undrade hur det skulle sluta men vi kom alltid fram till någon gård eller liten by. Ofta med fin sjöutsikt.
Överallt känner kompisen folk. Här bor den och den.
Vi stannade också och köpte enorma glassar på Franssons i Gränna.
Otroligt goda men det blev lite för mycket för magen. Men det får det vara värt!
Efter några timmar på små och krokiga vägar så kom till slut ut vid en hållplats jag kände väl och äntligen visste jag var jag var!
Men det är alltid underbart roligt att vara ute och åka, så jag är inte petig med var vi åker, bara jag får vara ute och åka bil.
Det har jag älskat sedan jag var liten och familjen åkte iväg föratt sätta och oss och fika någonstans längs med vägkanten.
Vi avslutade dagen med att besöka kompisens egen samling bilar.
Jag har flera gånger tyckte att han ska ordna en kväll då folk kan få komma och tittar på samligen.
Ställa upp några utomhus och grilla och ha trevligt men än har han inte nappat på det.
Får se till och tjat lite till.
Det blev ett mycket bra avslut på en rolig och trevlig dag.
Fotnot.
Jag har åkt med i två av kompisen bilar från samlingen och båda gick sönder!
Är det bara en ren tillfällighet eller är det mitt fel?
Fniss!
