Nya kvastar, nya tider eller vad det nu var pappa alltid sa när det blev nya ägare till ett hus och de började renovera.
Nu har elfte generationen tagit över vår familjegård och genast plockas kvastarna fram och det gamla rivs ut och nytt ska in.
Just nu håller systerdotter och sambo på med att renovera köket och rummet bredvid.
Köket renoverades senast för 50 år sedan. Så det var verkligen på tiden nu.
När syster flyttade in för uppåt trettio år sedan så målade de om skåpen och tapetserade om. Mer gjordes inte.
Men systerdotter vill ha nytt och är fylld av idéer hur det ska vara.
De två rummen kommer att slås samman till ett enda stort kök. Det ska inte vara några överskåp och diskbänken flyttas till fönstret vid vardasingången.
Jag är så nyfiken på hur det kommer att bli!
Det blir väl tredje gången, som jag vet, som köket kommer att genomgå en större förändring.
Huset är över 100 år gammalt och förr var spisen placerad på snedden mellan dörren in till salen och dörren in till vardagsrummet, som det kallades på min tid och matsal som det kallades när syster bodde där.
Men så såg det inte ut när köket renoverades 1974. Då var köket L-format och det fanns ett fönster ut mot baksidan som hade en bänk framför.
Där hade vi barnstol och ett litet bord uppställt. Framför hängde ett plastskynke som gjorde att jag kunde leka ostört bakom.
Saknar det men där blev skåp vid förra renoveringen och när syster flyttade in bygde de en grovingång på baksidan, som täckte över trappan ner till den lilla källaren.
Jag minns så väl hur det var när vi renoverad när jag var åtta år.
De rev upp golven i båda rummen och man fick gå på brädor för att komma till toaletten.
Mamma lagade maten på en liten kokplatta och vatten fick bäras in. Hon kan inte ha haft det lätt när hon lagade mat inte bara till oss fem i familjen utan även till byggarna, som var gift med pappas kusin.
Vi hade matbordet i köket och i vardagsrummet fanns teven och pappas skrivbord.
När syster flyttade in satten hon en praktisk köksö där vi hade haft bordet och matbordet hamnade i vardagsrummet.
När systerdotters sambo började riva kök och rum bredvid hittade han mycket intressanta saker.
Lager på lager av tapeter. Fem gånger hade de tydligen tapetserat om innan 1974.
Murstocken mellan den gamla spisen och kakelugnen i teverummet är ett under av olika sorters tegelstenar, vanliga stenar och olika sorters murbruk.
Det finns ingen rim och reson om hur de murat väggen. Tegelstenarna ligger på alla möjliga håll. Ser så konstigt ut. Man har helt enkelt fyllt på vid varje renovering utan att riva ner och göra den ordentligt.
Det äldsta murbruket ser ut att vara gjort av grus.
Med spänning kommer jag följa de nya kvastarnas arbete för att få till en nytt och fräscht kök.
Huset är som ett levande organ som förändras med tidens gång.
Det byggs till och ändras både utanpå och inuti men grundstommen är den samma.
Här har många generationer av vår familj bott, ibland även flera på samma gång.
Systerdotters tillfälliga kök är i det köket som vi alltid kallats för mormors kök. Vilken mormor det refererar till vet jag inte riktigt.
När jag var liten var det mest ett förvaringsrum fyllt med allt möjligt och längst in stod en stor frysbox.
Minns hur vi smög och hämtade glasspinnar i frysboxen.
För att det inte skulle synas att vi tagit glassen så slängde vi pappret bakom frysboxen. Som om mamma inte såg att glassen försvann ur kartongen!
Ett hus fyllt av gamla och nya minnen.
Må det finnas kvar om 100 år till!
Minst!
