Jag kommer inte ihåg när Kian började jobba på Filmstaden men det är nog mer än ett år skulle jag tro.
Han är från Iran och tvingas nu tillsammans med frun flytta tillbaka dit.
Jag blir så upprörd när jag hör att alla karlar från mellanöster tycker att kvinnor är mindre värda än dem.
För det gäller verkligen inte in på Kian.
Han offrade allt för att hans fru skulle kunna utbilda sig till doktor i barnpsykologi i Sverige.
De sålde precis allt de ägde och hade för att hon skulle förverkliga sin dröm.
Nu gick det tyvärr inte som de hoppats.
En miss när de kollade upp vilka utbildningar hon skulle behöva gjorde att hon inte fick rätt utbildning och inte fick den grad av utbildning som hon skulle behöva för att kunna kalla sig doktor.
Det gör att de nu måste åka tillbaka till Iran där hon inte är tillåten att studera.
Åka tillbaka till ett land som nyligen kommit i krig med både Israel och USA.
De är här på hennes studentvisum och för att få stanna kvar måste hon hitta ett jobb med minst 28.000 kr i månaden.
Det kvittar om Kian skulle ha ett jobb där han tjänar sexsiffrigt, det är hon som måste ha ett välbetaligt jobb.
Det som gör mig helt galen är att svenska regeringen ändrade reglerna för studentvisum förra året.
När de kom hit för två, tre år sedan räckte det att hon fick ett jobb som inbringade minst 13.000 kr i månaden. Helt överkomligt.
Men så ändrades reglerna och att hitta ett så välbetalt jobb är svårt, speciellt som hon inte fick den titel hon tänkt.
Nästa år höjs det till 34.000 kr i månaden.
Jag förstår om de ändrar summan men det är verkligen inte rätt för de som är här i tron att det räcker med ett jobb för 13.000 kr.
Om de ändrat för de som ska söka hit på studentvisum hade jag inte brytt mig men att ändra reglerna för även de som redan är här tycker jag är fräckt.
De har kämpat och kämpat. Filmstaden har hjälpt dem så mycket de kan, följt med till Migrationsverket, skrivit brev om Kians jobbvilja.
Men inget har hjälpt.
De skulle ha åkt hem dagar efter att USA bombade landet, vilket gjorde att deras flyg stoppades.
De började fundera på om att söka asyl men efter att ha pratat med en advokat så gjorde de inte det.
För får de nej i ett land inom Schengen, så är de förbjudna att söka i ett annat land och de skulle garanterat få nej.
Så nu tvingas de åka tillbaka till Iran och börja på noll.
För mig är det inga problem, tyckte Kian, i Iran är jag kung men för min fru blir det problem.
Hon kommer inte vara tillåten att studera eller jobba.
Jag blir alldeles gråtfärdig bara jag tänker på hur det kommer att gå för dem.
Kian och jag och all personal också, har fått en sådan otroligt bra kontakt.
Han är supertrevlig, omtänksam och arbetsvillig.
Han pratar bra svensk men vi pratar mest engelska.
Igår var det troligen hans sista pass på Filmstaden och jag hade tur att jag var där.
Jag ville inte sluta krama honom när jag skulle gå till tåget.
Jag ville bara lägga mig ner och stortjuta över hur oträttvist det är.
Här har vi två människor som inte annat vill än att hitta jobb och sköta sig själva, men de måste åka tillbaka.
Men brottslingar får stanna kvar.
Det gör mig vansinnig och djupt ledsen.
Kian, jag kommer sakna dig så mycket!
Tur att det finns sociala medier där vi kan hålla kontakt.
Tur att det finns sociala medier där vi kan hålla kontakt.
Kommentera