Dagen började som gårdagen slutade, med massor av regn.
Det ville inte sluta.
Det regnade av och till, mest till.
Vi började med att äta en stadig frukost i den mycket trevliga restaurangen på hotellet.
Innan vi ätit färdigt kom de andra som också bodde på hotellet dvs fyra personer till.
Vi rullade iväg i regnet och la in vägen till Tynset på GPSen.
Den riktiga kartan låg i bagaget. Återkommer till varför vi behövt den senare.
De lågt hängande molnen skapade en mystisk stämning över och runt bergen.
Det var som att se älvorna dansa bland träden.
Vi åkte flera gånger antingen längs med långsmala sjöar och forsande älvar.
Det var bedövande vackert vid en av sjöarna och där hade de för en gång skull lagt en rastplats med bra utsikt. Annars var de alla med endast risigt buskage som dolde sjöar och älvar. SÅ frustrerande!
Vi körde mycket och stannade lite, inte bara för de dåliga rastplatserna.
Vi hade mål att komma fram till Dans brorsson under eftermiddagen.
Men att ta sig fram snabbt i Norge går inte.
Ibland får man sig en rejäl läxa och knäpp på näsan!
Dan undrade om det fanns renar här.
Inte så här långt söder ut.
Skulle jag inte sagt, för kanske en timma senare mötte vi en skock renar på vägen!
Vet inte varför jag trodde att renar bara höll till uppe i norr, vi var ju rent metermätt högt upp nu.
Jag hade strax innan också sagt att det skulle vara kul att se björn eller en älg komma klivande och så fick vi se renarna komma mot oss.
De gjorde sig ingen brådska utan höll sig mitt på vägen.
Så Dan stängde av motorn och jag klev ut för att ta lite kort, stående bredvid bilen, jag ville inte störa dem mer än nödvändigt.
Det kom till slut en van från andra hållet och då flyttade de så pass mycket på sig att vi kunde åka vidare.
Jag var helt överlycklig över att jag hade haft fel.
Jag har fått se renar! De var helt underbara!
VI åkte vidare på smala, krokiga vägar som GPSen valt som närmaste vägen.
Om vi faktiskt sparade tid på att åka på dem vet jag inte.
En del vägar var så dåliga att bilen for som en studsboll!
I Tynset fanns världens näst största spark. Syklten vid sparken sa världens största men på nätet står det näst största.
Vilket den än är, så är det underbart stor.
Det regnade rejält när vi kom in till det lite större samhället, så passade på att äta en god lunch. Det onliga valet av att blanda strips, kyklingbitar, smält ost och pesto.
Solen tittade fram när vi åt men givetvis började det regna igen när vi var färdiga.
Fotade först vid ett fint troll och sedan åkte vi bort till sparken och Dan tvingades fota i flera olika vinklar. Tyvärr var den så stor att jag inte kunde ta mig upp på den, vilket var tillåtet.
Men kul att få se den.
Hur långt får norrmännen i området åka för att hitta en bensinstation?
Långt!
Vi såg bara ett par stycken längs vår väg mellan Östby och Rinland.
När vi väl hittade en, så vi kunde köpa lite uppiggande medel och "present" till brorsonens familj.
Här var FULLT med cyklister. Det var tydligen ett cykellopp i området.
Den lilla macken var också en thairestaurang och kvinnan, som var helt ensam, hade fullt upp med att både laga mat och sälja varor som godis och drickor.
Det satt cyklister överallt både ute och inne.
När vi åkt in på macken hade jag fått syn på en skylt med Voll Gård och fornminnesmärket.
Det lät intressant och jag googlade direkt.
Det var en fin gammal gård som låg endast bara ett par kilometer bort.
Den vill jag se! Vilket jag klart och tydligt, ingen vag hint här, talade om för min reskamrat.
Vi tog den hålrika grusvägen dit.
Det var uppehåll vid macken men när vi till slut kom fram till gården, vi hade fått ligga bakom en skock cyklister, så började det regna igen.
Dan stannade kvar i bilen medan jag kutade runt och fotade.
Jättefint med de två olika husen som de byggt ihop lite lagom udda. Här fanns också en stor gammal rödmålad ladugård och en mindra, lika röd, byggnad.
En bit bort låg en fin gammal bro, som numera bara gick att gå på. Så vi fick kämpa oss tillbaka på grusvägen nu med mötande cyklister.
Till slut var vi ute på den större, ha, ha, vägen.
I regnet.
På grund av alla cyklister var de långt kö till toan på macken så jag ville inte ställa mig i den.
Det gjorde att efter ett tag behövde jag en.
Mackar eller öppna butiker lös med sin frånvaro. Hade inte hjälpt om vi hittat butiker, för det mesta är stängt på söndagar i Norge.
Till slut i hittade vi ett öppet fik i Å, jo, det är bara en enda bokstav i bynamnet.
Så även om fiket inte varit öppet så hade Dan fått stanna, för jag bara måste ha en bild vid det stora Ået!
När vi lämnade Å så lurade GPSen iväg oss lite lagom fel.
Jag hade inte kartan inne i bilen och på GPSen ser man inte vilken sorts väg det är.
GPSen tyckte att vi skulle åka tvärs över på en smal grusväg. Först funderade vi på om vi skulle vände men valde till slut att fortsätta.
Om vägen var kortare eller snabbare siar vi fortfarande om.
Men vacker var vägen. Vi såg snöklädda fjäll för första gången. Så vackert!
Men fort gick det inte!
Efter många krokar upp och ner så övergick vägen till astfalt och blev sakta men säkert lite större och större.
När vi till slut kom ut till Rindal hade vi ca fyrtio minuter kvar till Surnadalen.
Vädret blev bättre och bättre och när vi kom fram till den långa dalen så såg blev himlen mer och mer blå.
När vi kom fram till brorsonen så var det helt underbart väder.
Kommentera