Norrmännen har det inte lätt när de ska bygga vägar.
De många fjordarna och höga bergen med sina stupande bergväggar gör det nästan omöjligt.
Vägarna klättrar i serpentin och slingrar sig längs med bergväggarna.
Men mer och mer blir det tunnlar överallt.
Jag vet inte hur många tunnlar vi åkt igenom idag men många är det.
Den längsta var 1,6 mil och den kortaste var väl bara någon hundra meter eller så.
Du hinner nästan inte åka ut genom en förrän det är dags för nästa ibland.
Några var var nyare men de flesta mellan Molde och Geiranger var åt det äldre hållet med mörka bergväggar och lite lagom dålig belysning.
Nyare har färgade väggar och mängder med lampor, allt för att det inte ska bli så montont att köra igenom dem.
Vi har också åkt över några broar, nya som gamla.
Det har också blivit tre olika färjor.
De kostar pengar, i medel runt hundra kronor.
Den första var lite lagom lång tur.
Det var underbart att stå vid relingen och njuta i värmen. Men de är inte gjorda för passagerartrafik, bara fordon.
Det finns visserligen restaurang nere i färjan men det finns ingenstans man kan sitta och njuta av den fantastiska utsikten uppe på däck. Man fick snäll titta ut över öppningarna i båtväggen där bilarna var parkerade.
Bättre än inget för satt du i bilen såg du inte ett smack.
Färjan mellan Molde och Vestnes var den längsta och hade den största färjan.
Det var mer bilar som kom med färjorna än när vi körde på.
Den sista till Eidsdal var den kortaste och hade den minsta båten.
Första färjan var vi först på men de andra kom vi med på mitten. Men båda gångerna var vi sista av.
Alla tre gick var tjugonde minut och vi behövde aldrig vänta längre femton minuter.
Det var skönt att åka med dem då vi fick en liten paus från att sitta i bilen.
Underbart att känna den ljumma värmen fläkta i håret.
Kommentera