Äntligen har jag kommit tillbaka och fått åka på Atlanterhavsvegen!!!
Det är trettio år sedan jag körde här och då öste regnet ner, jag såg inte nånting.
Sedan dess har jag längtat tillbaka.
Jag har oroat mig för vad för väder vi skulle vara när jag äntligen kom tillbaka. Speciellt eftersom det regnat nästan konstant de senaste dagarna.
Men solen var på min sida!!!
Solen sken och vindarna var underbart ljumma.
Jag var helt överlycklig när jag "tvingade" Dan att stanna vid varje utsiktsplats.
Med all säkerhet kommer jag inte komma tillbaka och jag ville uppleva broarna som hoppar mellan öarna vid Atlantens kant fullt ut.
Den öppnades 1989 och jag körde över den i regnet juni 1995.
2005 utnämndes vägen till Århundradets Norska Konstruktion och 2006 låg vägen högst upp på The Guardians lista över de fem bästa turistvägarna.
Det har gjort att den är känd över hela världen och här myllrar av folk från alla världens hörn.
Några asiater hjälpte mig med kort då Dan valt att vila i bilen.
Det är speciellet den högsta bron som är den som drar till sig mest uppmärksamhet.
Det syns inte så bra på bilderna men den gör en läcker sväng som på bilder från ovan syns väl.
Väl uppe på krönet ser det ut som om vägen slutar i tomma intet.
Vi kommer från norr och stannar på första utsiktsplatsen. Där syntes väl bron sådär men det finns rastplatser på varje ö som har bra vyer över broarna.
Jag skuttar överlyckligt runt på nsätan all.
När vi kört hela så tvingade jag Dan att vända tillbaka så jag kunde se allt från andra hållet.
När vi kommit till andra ändan vänder vi söder ut igen.
Jag fotade och fotade som en galning. Ingen vinkel fick missas.
Inte blir det sämre att min absoluta Bondfilmsfavorit, No Time To Die, hade en scen här.
Fast vägen de svänger av i, i filmen finns inte och skogen de hamnar i direkt är inte här. De scenerna är inspelade på Island.
Men broarna är körde Daniel Craig verkligen på!
Kommentera