Jag älskar att bo på landet!
Visst, man kan stöta på älgar inne i stan också. Gjorde det i Huskvarna för några år sedan.
Men det är så mycket trevligare att se dem ute i naturen.
Gick min första vända till kyrkan sedan jag kom hem från min långväga resa.
Vädret var underbart och det var härligt att vara ute i den klara precis lagom svala luften.
Jag plockade bort överblommade tagetes på gravar. De hade inte klarat frosten de senaste nätterna. 
Men vid farbrors grav blev jag jätteglad. Där blommade vårblommorna för fullt på hans grav.
Det var som om farbrors varma hjärta hade gjort att primulan börjat blomma igen. 
För även om samma sorts blommor finns på andra släktingars gravar så var det bara på hans som de blommade.
När jag sedan gick tillbaka hemåt så fick jag syn på en älg på mossen innan min älskade lilla by.
Där är vanligt att se älg. De har ett stråk där och i alla mina livsdagar så har jag stött på älg här.
Jag tittar alltid efter älg när jag går genom björkallén.
Idag vred jag på huvudet precis i rättan tid när jag kom till allén. Där ett tjugotal meter bort stod en älg och tittade på mig.
Han rörde sig inte till en början utan jag kunde ta kort på honom. Det var en älgtjur. Först trodde jag att han var, som jägarna kallar det, en pinnatjur. Dvs han har bara en pinne i hornet på varje sida men när han vred på sig för att gå bort från mig så det mer ut som om han hade två eller tre pinnar.
Jag sprang fram längs med vägen för att se bättre mellan tallarna på mossen och när jag fick syn på honom igen så hade han stannat och tittade mot mitt håll.
Tyvärr gör ju alla smala tallar att det är hopplöst att få någon bra bild. Alltid är det någon stam som döljer huvudet eller någon annan del på älgens kropp.
Men jag kunde stå där och titta på honom när han sakta började gå bort från mig.
Det var alldeles stilla i luften och ändå hörde jag inte ett ljud från honom där han gungade iväg bört över mossen.
Att ett så stort djur kan vara så tyst?!
Jag tittade länge efter honom men till slut fick jag ge upp. Jag var överlycklig att jag fått se honom alls.
De är så otroligt mäktiga att skåda.
 

Kommentera

Publiceras ej