Kondition är en färskvara sägs det.
Det kan jag helt hålla med om! Rör man sig inte på fem dagar så får man börja om. Jag har inte kunnat vara ute och röra på mig fritt sedan nyår förra året.
Först fick jag inte gå mycket på grund av min häloperation tidigt i januari förra året.
Efter lite över tio månaders rehab så fick jag till slut klartecken från läkaren. Då trillar jag på nyårsafton och skadar knäet. Ny rehab. Denna gången i ett halvår.
När jag äntligen kunde gå utan smärta så var det dags för Abbe att b li dålig.
Åldermannen har fått problem med höfterna och får inte längre gå speciellt långt. Max en kvarts promenad runt dammen.
Det är såååå tråkigt att gå själv så ursäkterna blev många när jag skulle gå ut och gå när han inte kunde följa med.
När jag väl kom iväg lite längre fick jag sanslös värk i kroppen dagen efter och kunde inte gåpå några dagar. Och då var det att börja om igen!
Jag försöker verkligen komma igång igen men det är så svårt och tråkigt.
Knäet har också börjat göra ont igen. Kom när jag var i Australien och har sedan inte släppt.
Min MS gör att jag känner mig lite vinglig när jag går så jag föredrar att gå på asfalterade vägar. Grus är obekvämt och ute i skogen är jag livrädd för att trilla när jag ibland inte får med mig fötterna.
Så det blir att gå fram och tillbaka till kyrkan, tar ca timman.
Blir lite tjatigt i längden men åt andra hållet tycker jag att det är ändå tråkigare att gå.
Går jag till kyrkan kan jag åtminstone hålla koll på hur gravarna ser ut och vattna på sommaren.
Jag önskar verkligen att Abbe var i god form, för då hade vi kunnat lägga iväg långt.
Han och de andra hundarna jag varit ute med de senaste åren, har verkligen piggat upp mina promenader och de var jag ju tvugna att gå med hur jag än mådde eller var det än var för väder.
Nu är jag varje dag, nja, kan börja regna, eller jag är för trött eller går jag nu så kommer jag inte orka mer denna dag.
Så frustrerande! Jag som brukade gå så mycket!
Det är verklligen kämpigt att komma igång igen!
Kommentera