Ibland har jag svårt att fatta att jag rest så mycket.
Att jag, den lilla bonddottern från Småland, har besökt alla USA:s femtio stater, att jag rest till andra sidan jorden och besökt Sydneys operahus.
Det känns helt otroligt!
Det har varit många otroliga upplevelser.
Som när jag fick se ett uppträdande på den stora operascenen i Sydney när jag gick på guidad tur där.
Upplevelsen blev så otroligt stark att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka.
Jag fick inte bara uppleve min stora dröm med att besöka Sydneys operahus både utan och inna. Jag fick även se artister uppträda.
En känd australiensk grupp, även om nu ingen som jag pratade med visste vem de var, höll på att öva inför kvällen stora konsert.
Vi fick inte fota eller prata men bara att få strå där och lyssna och titta var nog för mig!
En annan stark upplevelse var när systerdotter och jag var på besök i världens äldsta nationalpark, Yellowstone, 2014.
Vi skulle gå till en varm källa med otroliga färger kallad Moning Glory. Vi tog en stig genom skogen för att komma dit och när vi gick där ensamma mitt i naturen fick vi syn på en stor bisonoxe sakta komma gående mot oss.
Det var både spännande och lite skrämmande att komma ett så stort vilddjur så nära.
Helt otroligt att vi kunde komma dem så nära men också skrämmande för att om han börjat springa rakt mot oss så hade vi inte kunnat komma undan. De må se tunga och sävliga ut men en bison springer mycket fortare än en människa.
Vi klev åt sidan för att inte komma i hans väg och han fortsatte sakta mot andra hållet.
När vi sedan gick tillbaka till bilen så hade han lagt sig i en grushög och rullade runt, dusch?.
Vi och några några andra vi stött på höll respektfullt avstånd när vi gick mot vår bil.
Ett annat magiskt besök var när jag och en annan systerdotter besökte ön Tintagel i sydvästra England 2016.
På denna klippö med en stor slottsruin sägs det att kung Arthur föddes. De hade en teater om detta i en del av ruinen.
Slottet delades när en stor del av ön rasade ner i havet redan på 1500-talet. Så här har ingen bott på väldigt länge.
Den höga klippön har över 1000 årig historia och det kändes när vi var där i flera timmar på vår resa.
Den är inte stor men platsen är helt magisk och den läckra statyn av Kung Arthur hjälper till med stämningen.
Här finns ruiner av ett kapell. En stackars präst bodde helt ensam på den karga ön men var ändå tvungen att hålla två gudstjänster om dagen.
En helt sagolik plats.
Första, av totalt fyra plus flygning över dalgången, gånger har jag besökt Grand Canyon Nationalpark.
Första gången var på den fantastiska resan runt USA på egen hand 2001.
Jag kunde knappt inte fatta att jag stod där på kanten och blickade ut över allt som jag sett på teve och film så många gånger.
Att jag var DÄR i levande livet.
Hela dagen vandrade jag längs med den södra kanten av dalgången. Jag var helt tagen och det har varit lika häftigt att komma tillbaka och se allt igen och igen.
När jag satt i det lilla flygplanet blev jag så tagen att se dess enorma storlek att jag nästan glömde bort att ta några kort. Något jag ALDRIG glömmer. Jag satt med näsan klistrad mot fönstret och nästan dreglade över allt det magiska jag såg!
Arr få kela med koalor och kängurur på djurparken i Brisbane var helt fantastikt men att sitta klockan fem utanför en station i austrlienska obygden och se en vild känguru komma hoppande var helt otroligt.
Då kände jag att nu, nu ÄR jag verkligen i Australien. Det var en av de starkaste upplevelserna på den mäktiga resan till Down Under förra året.
Under det senaste besöket i USA 2023 blev veckan i Virginia Beach helt underbar. Den totala motvikten till den överfulla New York som helt sög musten ur mig. Har aldrig mått så dåligt som jag gjorde då.
Men veckan i sviten vid strandkanten var balsam för själen.
På min sista helg där hade Blue Angels flyguppvisning på flygbasen som bara låg ett par kilometer från hotellet. De hade under veckan övat inför de två dagarna. Plus att det flög vanliga stridflygplan förbi stranden varje dag.
Klockan tre på lördagen och söndagen så hade de flyguppvisning och jag och många andra hade gått upp på taken för att ta del av övningarna.
Vid flera tillfällen kom de riktigt nära där jag stod. Ljudet av jetmotorerna var öronbedövande men såååå häftigt.
Vid ett tillälle under söndagen, inte likadana föreställningar på de två dagarna, komde rakt över där jag stod.
Ljude av de sex flygplanen vibrerade genom kroppen och ljudet var så högt, i några få sekunder, att jag inte kunde höra mig själv tänka. Jag fick ståpäls av ren lycka.
Sådan otrolig upplevelse!
Jag har flugit med små plan, tre gånger, och helikpter, två gånger under mina resor i USA.
De har alla varit häftiga upplevelser på sitt vis.
Första helikopterresan var över New York 2011 tillsammans med systerdotter.
Hon fick sitta bredvid piloten och jag satt felvänd och på fel sida när det gällde utsikten över Manhattan. En upplevelse utöver det vanliga men min helikoptertur runt Ohau, Hawaii, på min 50 årsdag 2016 var ren magi.
Då fick jag sitta framme hos piloten och jag hade hela tiden ön till vänster om mig. Inget som störde utsikten över den gröna ön.
Hur ska jag toppa den upplevelse när jag fyller 60?
Att sitta där och se ön med så mycket historia från ovan var så häftigt. Vi flög förbi dalgången där Jurassic Park spelades in och framförallt så flög vi över Pearl Harbor.
Det var hjärtskärande att se USS Arizona som sjönk när japanarna anföll under andra världskriget.
Den brann i tre dagar och lämnades kvar, då många av de andra bombskadade skeppen lagades och sattes ut i krig igen. Där dog över tusen människor och flera av de överlevande har sedan valt att begravas där.
Jag grät ögonen ur mig när jag dagen efter besökte platsen.
Att komma upp på ett backkrön i utbygden South Dakota och se vägen försvinna spikrak i fjärran tog andan ur mig.
Många gånger under mina resor genom USA har jag kört på vägar som inte har minsta krök på sig i flera mil.
När du kommer upp på nästa backkrön så ser du att vägen fortfarande inte har minsta sväng, bara backar.
Det är svårt att fatta att naturen är så platt att vägen aldrig behöver göra en minsta sväng.
Sedan har jag givetvis kört på vägar uppe i Klippiga Bergen så krokiga att det kändes som man mötte sig själv i kurvorna.
Men det är något alldeles speciellt med att se väg bara hålla på och hålla på i all evighet.
När systeryster och jag besökte Ale Stenar för tre år sedan hade vi sanslös tur.
När vi kom dit så var vi helt ensamma i kvällningen.
Hela platsen var helt magisk. Det kändes som om vi kunde känna andarna från de som en gång för länge sedan bygde formationen.
En korp höll hela tiden ögonen på oss. Han satte sig lite då och då på stenarna men han flög inte in i ringen. Han kändes som en väktare från svunnen tid.
Det går inte få en bra bild där man uppfattar den enorma utsikten i Petrified Forest Nationalpark i Arizona.
När jag bilade runt västra USA med Pelmas 2017 så hamnade vi helt oplanerat i parken med träden som stelnat till berg genom miljontals år. De är häftiga att se men när vi vid ett tillfälle kom upp på ett backkrön och såg ett rosa hav breda ut sig framför oss höll båda två att tappa hakan. Vi satt där i bilen och bara gapade.
Rosafärgade formationer så långt ögat nådde åt alla håll. Det kändes som vi hamnat på en annan planet.
Detta är bara ett fåtal av alla underbara upplevelser jag fått vara med om på mina resor.
Jag skulle kunna skriva ett evighetlångt inlägg om jag skulle få med allt.
Sist skriver jag om något bland det häftigaste man kan vara med om och som inte längre går att vara med om.
En uppskjutning av rymdfärja från Kennedy Space Center i Florida.
Det bästa av allt är att jag fått uppleva det flera gånger!
Bäst var givetvis att stå på andra sidan vattnet från uppskjutningsplatsen. Att först se hur rymdfärjan sakta börjar lyfta och om det är på natten, se hur himlen lyseses upp som på dagen, sedan kommer ljudet rullande över vattnet och genom kroppen.
Det är nästan en utomjordisk upplevelse att känna ljudet vibrera genom kroppen.
Men även om jag varit längre bort har jag både sett och känte ljudet när det kommit rullande. Givetvis inte så starkt som på stranden i Titusville men ändå helt hörbart och kännbart, fast jag varit flera mil bort.
Så lycklig att jag fick upplevla det innan de till slut la ner rymdprogrammet.
Kommentera