Jag var på en romantisk film en gång där huvudpersonen var uppjagad över att inte visste sin nye pojkväns favoritfärg. Hur kunde hon va tillsammans med honom när hon inte ens visste vad för färg han gillade?
Kändes så otroligt konstigt i mina ögon. Jag har aldrig funderat över vad för färg de få pojkvänner jag haft gillat. Det är inte känts relevant.
Men det kanske är därför de inte längre är pojkvänner? Ha, Ha!
Jag älskar blått!
Har jag alltid gjort och det kommer inte att ändras.
Min garderob är fylld med blåa kläder.
Jag älskade att bära uniform, i alla fall när jag jobbade på Linjebuss och Swebus. Då var uniformen blå. Arrivas var däremot svart, inte lika roligt.
Det är något med blått som tillalar mig.
Gillar de flesta nyanser i det blå spektrat. Vilket gör att jag kan få lite variation när jag köper blå kläder.
Jag älskar den blå himlen och mina ögon är blå.
Havet och sjöar skimmrar blått. Givetvis pga himlen men det räknas.
Blått är en mjuk färg och den gör mig glad. Även om man nu på engelska säger att man är blå när man är deppig.
Så skulle någon fråga, så är blått min älsklingsfärg övet allt annan färg.
Kommentera