Ibland måste man sätta guldkant på livet.
Idag skulle jag på styrelsemöte för hembygdsrådet i Nässjö klockan elva.
Normalt är vi två som åker, jag är suppleanten men han kunde inte.
Jag kände inte alls för att ta närtrafiktaxin in för att bara vara där i två timmar och sedan ta taxin hem igen.
Så jag bestämde mig för att ta en kortare tur till Tranås innan.
Jag åkte med systeryster till Aneby och tog tåget till Tranås.
Knallade direkt bort till den fina, ok stensättningen skulle behöva rensas, kronan i den bortre ändan av den långa gatan genom Tranås.
Mitt i rusningstrafiken satte jag upp mitt stativ och började ta ett knippe mer eller mindre tokiga kort. Jag brydde mig inte om bilarna och jag är inte säker på att alla såg mig. De tittar mest precis framför bilen.
Jag hade sedan tänkt gå längs med Svartån som rinner mitt i stan men då började det regna rejält och jag gick bort till Linds Bageri i andra ändan av gatan.
Tänker alltid på mamma när jag besöker Tranås.
Nästan alla butiker i Tranås ligger på den långa Storgatan, vilket gjorde det jobbigt att handla när mor och far bodde strax utanför Tranås på slutet av 50-talet.
Då fanns inga ICA och COOP, utan det var köttaffären, ostbutiken och allt vad de hade. Det var ett evigt springande längs med gatan, tyckte mamma och jag förstår henne.
Linds Bageri firar 100 år i år, vilket betyder att de fanns när mor gick här och handlade, och jag förstår varför.
Fiket är jättemysigt och de har jättegott att äta. Deras frallor är otroligt goda. Då de hade paprika på precis allt i bredväg och jag inte tål det, så var de snälla att fixa en ny utan till mig.
Fiket öppnar 7.30 och jag kom dit strax efter åtta.
Det var rätt så gott med folk där. Flera satt och jobbade vid sina laptops. En grabb satt och läste, läxor(?) medan han drack en kopp kaffe.
Roligast var att det satt fem äldre herrar utspridda i lokalen men de pratade alla med varandra.
Inte förrän ytterligare en dök upp så satte de sig ihop. De diskuterade bland annat USA, vilket många gör dessa dagar.
Jag bedömmer alltid fik utefter hur deras chokladbollar är.
Den var en 2,5a. Kändes fet och det intrycket blev inte bättre när jag bet i en stor klump margarin.
Men eftersom brödet är så gott och miljön mysigt så får Linds Bageri en 4a.
Sedan kände jag mig glad nog att ge mig ut igen.
Regnet hade lugnat ner sig och jag gick bort till rondellen i andra ändan och fotade lite innan jag gick mot Svartån.
Men då började det givetvis regna mer igen.
Hittade en rolig påskkärring mellan torget och ån. Så där blev det givetvis ett knippe kort.
När jag anlände hade jag ca 2,5 timma att förströ i Tranås.
När jag gick ner mot ån och parken som går längs med den hade jag knappt en timma kvar tills tåget skulle avgå mot Nässjö och styrelsemötet.
Det blev lite fotande vid en fin bro och sedan fick jag syn på en stor klunga kabbelekor.
När jag fotade dem i åkanten så kom en knölsvan farande.
Den väste upprört, precis som den inte gillade att jag fotade blommorna.
Men jag hann knappt inte få några kort på den med blommorna för den fortsatte snabbt iväg när den kommit intill kabbelekorna.
Jag skyndade med för att få ett kort längre borta vid ån.
Men den var verkligen inte på humör. Snabbt simmade den bort till vassen vid en ö i ån, som såg att vara en plats för fåglar.
Jag vandrade sakta vidare längs ån i regnet.
När jag kom fram till gatan som går upp till stationen vek jag av upp på den.
Passerar en rolig staty över en lokal konstnär, Herman Norrman, som jag ofta tar kort med när jag byter tåg i Tranås.
Ska jag vidare norrut så har jag ofta nio minuter till nästa avgång och då hinner jag susa iväg till statyn och ta kort. Lättroad som jag är.
När jag kom fram till perrongen upptäkte jag att tåget skulle gå 10.11, inte alls 10.19 som jag fått för mig.
Tur att jag kom dit tidigt. Hade blivit jobbigt om jag missat tåget. För då hade jag kommit för sent till styrelsemötet.
Nu hade jag tjugo minuter att ta mig upp till hembygdsparken innan mötet började.
Jobbig lång uppförsbacke sista biten men till slut kom jag fram och fick en numera, så har fallet inte alltid varit, trevligt möte med mycket bra information.
Sedan blev det närtrafikstaxi hem och så var det lilla äventyret över.
Kul att bara hitta på något roligt under några få timmar. Behöver inte alltid åka iväg långt för att det ska bli bra.
Kommentera