Äntligen är gräsklipparsäsongen här!
Stor lycka!
Gräsklippare är numera det enda fordon jag klarar av att köra utan att bli yr, virrig och inte veta var jag är, sedan jag fick MS.
Det är underbart att få glida runt i trädgården och hålla i ratten, liten, men väl en ratt.
Sedan är det ju väldigt härligt att se den färdigklippta gräsmattan.
Det började bra.
Jag var nästan färdig med två tredjedelar av gräsmattan när ett av de små stödhjulen trillade av. Inget ovanligt men pilligt att få fast igen. Liten sprint som trillar av.
Tack o lov, så var hyresvärden hemma, så han satte fast det tämligen snabbt.
Men sedan tog det stopp.
När jag skulle börja klippa igen så gick inte knivarna igång.
Jag lyfte upp och ned klipparaggregatet för att få igång det. Händer också lite då och då.
Men inget hjälpte. Det enda som hände var att knivarna gick igång när aggregatet var upplyft.
Vilket det absolut inte ska göra!
Sedan gick det inte att lyfta upp alls.
Fick kalla på hyresvärden igen.
Men han vågade inte riktigt dra och slita då hans axel har hoppat ur led allt för många gånger.
Så han ringde efter superproffs aka min svåger.
Smidigt som det är numera när systeryster bor på andra sidan dammen, så kom han direkt.
De kröp, skruvade, drog och kravlade runt gräsklipparen.
Fick höra att det blir ingen mer gräsklippning idag. En rem var väldigt sliten.
Men jag stod kvar och tittade på hur de drog och slet och till slut så hade de fått remmen på plats.
Så då kunde jag trots allt fortsätta att klippa gräset.
Så underbart i solen som värmde gott i det inte allt för varma temperaturen, 6 grader.
Jag nästan spann där jag där jag gled runt och gjorde gräsmattan fin.
Så härligt att det åter är dags att klippa gräset!
Må säsongen bli lång och grön.
Kommentera