Det är ju inte alltid som allt går som det ska när man är ute och reser.
Praktexemplet är förra året då min skolkompis nyköpta bil gick sönder efter trettio körda mil.
Den gamla bilens växellåda gick sönder och vi tvingades svänga av E4an för att det var farligt att fortsätta med en bil som bara kunde köras i max 40/t.
Men tack vare det så hamnade vi i mysiga Nora och träffade underbara människor.
Grabben som bärgade bilen blev galet förtjust i Mercedesen från 1983.
Han tog med den hem till sig för att se om han kunde laga den.
Taxichauffören som körde tillbaka oss till Örnsköldsvik guidade oss runt stan för att visa var vi kunde äta och stanna övernatt. Försäkringsbolaget hade ordnat taxin, så han hade fast pris.
Han kom tillbaka till hyrbilsfirman på kvällen för att se att vi fått ut en bil.
Vi träffade också hans chef på bion så vi kunde ösa beröm över honom.
När jag skulle flyga till Dallas 2007 så blev jag fast i Philadelphia för att inrikesplanet var sönder.
Efter ett tags väntan bokades jag om till ett annat plan och hamnade då i förstaklass!
Tyvärr det bara ett mindre inrikesplan men det räknas ändå.
Jag satt i större stol och jag serverades mat med riktiga bestick och efterrätten, glass med kolasås och nötter, serverades i en glasskål.
Hade jag fått sitta på andra sidan skynket hade jag fått betala maten och äta med plastbetsick.
Jag ville fota allt runt omkring mig men kände att jag var tvungen att uppföra mig värdigt där jag satt jämte Mr Welsley, kommer fortfarande ihåg hur de tilltalade honom med massor av respekt, med stor signetring i guld. Så jag tog inte ett enda kort.
Hade inte vädret ställt till det för oss när systerdotter och jag bilade i östra USA 2011 hade vi aldrig träffat charmige Dee.
Vi skulle besöka Shenandoah nationalpark men den var stängd på grund av inkommande snöstorm.
Då bestämde vi oss för att köra ut mot kusten för att undvika snön. Lyckades inte den yrde i luften nästan dag men det blev inget på marken, tack o lov.
Vi rullade in i Richmond, Virginia, efter mörkrets inbrott. Hittade ett Motell Super 8 som vi tyckte såg lovande ut. Det låg bredvid ett Days Inn.
Vilket gjorde att receptionisten, Dee, undrade om vi hade försökt där först. När vi svarade nej, så fick vi tjugo dollar i rabatt!
När jag och en annan systerdotter bilade runt i England så var jag kartläsare.
Det gick sådär. Jag var ju van vid USA:s enorma avstånd och hängde inte riktigt med på de extremt korta avstånden.
Oj! Vi skulle svängt för länge sen, var tyvärr en återkommande mening under veckan.
Men ibland kan det också göra att vi hamnade på helt underbara platser.
När vi skulle besöka Tintagel, där Kung Arthur sägs vara född, missade jag en avfart och det upptäckte jag inte förrän tjugo minuter senare.
Men eftersom allt ligger runt hörnet i England var det inte svårt att komma på rätt köl igen.
Det gjorde dock att vi kom söderifrån och hamnade i supermysiga Camelford.
Här hittade vi ett jättehärligt airb&b. Som kändes så otroligt brittiskt med alla sina smala trappor hit och dit mellan halvvåningar.
Bredvid låg en restaurang som man bara kunde köpa maten i, äta fick man göra någon annanstans.
Eftersom vår värd var vegeterian så ville vi inte äta vår fish and chips på rummet.
Men det fanns ingenstans att sitta så vi satte oss mitt på gången upp till ett kapell mellan restaurangen parkeringen där vår bil stod.
När vi ätit upp den otroligt rikliga maten upptäckte vi att vi var inte den ende som suttit och ätit i närområdet för papperskorgen var överfull med mat från restaurangen.
Ibland kan det bli otroligt roligt fast man klivit på fel tåg.
När jag skulle ta tåget i Brisbane i Australien förra året så skulle jag bara åka en station över till andra sidan Brisbanefloden.
Men jag kollade inte riktigt vilket tåg jag klev på och när vi rullade ut och de ropade ut att nästa stopp var en ort en bit söder om Brisbane så gick det upp för mig att, oj, jag skulle visst kollat vart tåget gick!
Jag började skrattande prata med en kvinna på tåget. Jag hade ingen tid att passa så det gjode inget att jag kom lite fel.
Hon tyckte så synd om mig att hon ringde till sin bror för att be honom kolla upp hur jag kunde ta mig till Southbank från Moorooka.
Istället för att ta två minuter tog det femtio minuter innan jag nästan kom till rätt plats.
Jag fick kliva av i Moorooka och sedan ta buss till en annan station och sedan tåg till östra Southbanks.
För det visade sig att stationen som jag tänkt åka till var stängd på grund av reparationer.
Resten av resan tog jag bussen från Southbanks över till norra delen av Brisbane.
Men det blev en jätterolig stund med den vänliga kvinnan.
2010 års resa till Texas med två systerdöttrar hade mer problem än vad jag haft på alla mina resor till USA tillsammans. Felen på resan kanske inte blev till något bättre men aldrig har jag varit så tacksam för att jag inte reste ensam!
Först fick vi flyga omväg för ett oväder, så flygresan blev tolv timmar mellan Amsterdam och Dalls.
När vi skulle lämna våra vänner utanför Clifton så blev ena systerdottern magsjug, vilket gjorde att vi tvingades stanna en dag extra.
När hon sedan äntligen kände sig bättre och vi kunde åka så hade vi fått punktering. Vilket slutade med att vi fick åka till en däckfirma i Waco för att få ett nytt däck.
När vi sedan skulle flyga hem hamnade vi i Düsseldorf istället för Amsterdam, vars flygplats var stängd på grund av askmolnet från vulken med det långa namnet på Island.
Vi kördes med buss till Shiphol där vi sedan fick köa i timmar för bokas om till ett annat plan än det planerade.
Flygplatsen var stängd mest hela dagen, folk välde in men kom inte därifrån på grund av flygstoppet.
Det gjorde att flygplatsen var en enorm myrstack av vilsna människor som köade överallt.
Vi hamnade ständigt i fel kö, personalen på flygplatsen visste inget mer än om sitt lilla område.
När vi står i en evighetslång kö till incheckningsdisken så hör vi någon ropa, svenskerne, svenskerna.
Det var norrmannen som jag suttit bredvid på planet och som sedan slagit följe med oss på flygplatsen i Düsseldorf och bussen till Shiphol.
Men så fort vi klev av bussen tappade vi bort honom. Men många timmar senare så fick han syn på oss.
Han berättade om ni ställer er i den kön så kommer det gå fortare att bli ombokade.
Men då hade stått i fel kö så många gånger att vi inte riktigt vågade lita på honom.
Men tack vare att vi var tre så kunde vi dela upp oss.
Jag ställde mig i den nya kortare kön, en systerdotter stannade kvar i den gamla kön och den andra systerdottern stannade mitt emellan så vi kunde komunicera med varandra.
Helt otroligt att han lyckats få syn på oss i folkmylret men tack vare honom så kunde boka om snabbare till ett annat plan än om vi varit kvar i den andra kön.
Roliga var att det var 17 maj. Norges nationaldag!
Ibland kan ett fel göra att man får uppleva något extra som man missat om allt gått som det skulle.
Det kan bli det där lilla extra som gör att resan blir extra minnesvärd.
Som gör att sticker ut mer än de andra resorna.
Hur mycket man än planerar så kan något oförutsätt hända och då är det bara att ta det som det kommer.
Att inte få panik utan att se vad man kan få istället.
Kommentera