Hur ska jag klara mig!
Vad hemskt det var att höra att företaget som gjort väven jag broderat med de senaste trettio åren har gott i konkurs!
Den finmaskiga väven går redan inte att få tag på.
De två andra storlekarna hittar jag fortfarande. Men med dem kan jag inte sy lika detaljerat som jag vill.
Det blir en jätteskillnad om väven är bara en mm bredare rutor på.
Samma mönster men med två olika storlekar på väven.
Jag letar och söker på nätet men än har jag inte hittat rätt storlek.
Det där med att brodera på fri hand är inte speciellt populärt och då blir det där efter.
Jag får helt enkelt ändra på vad jag broderar. Vilka bilder jag väljer att sy.
Det kommer att bli tråkigt men bara att acceptera.
I framtiden kanske det inte ens kommer att finnas gallerväv eller monostramalj som den också kallas.
Det finns en väv som liknar gallerväven men den är inte limmad, utan trådarna rör på sig när man för nålen igenom hålen. Det gör att ibland syr jag tråden två gånger i samma hål.
Den är jättejobbig att brodera med. Eftersom hålen inte är fasta går det inte att få till samma flyt som jag kan få när jag sitter och syr med samma färg på gallerväven.
Så småningom får jag gå över till aidaväv.
En av fördelarna med aidaväv är att jag inte behöver fylla i hela väven, som jag måste med gallerväven.
Men även om det fins småskalig aidaväv så blir den aldrig så fin att sy med som den minsta gallerväven.
Jag måste testa hur det är att brodera på den finmaskiga aidaväven. Har en rejäl bit hemma. Vad den nu kommer ifrån.
Men väven är alldeles för annorlunda från gallerväven för att det ska bli liknande resultat.
Men nöden har ingen lag.
Jag älskar att brodera och då är det bara att finna sig i att efter så många år måste jag ändra på hur jag broderar.
Men hellre det än att helt sluta!
Kommentera