Jag ville upp tidigt till Stockholm för att jag ville hinna shoppa kläder innan filmen började.
Så strax innan elva kom jag upp till Mall of Scandinavia.
Tog mig en tur runt klädbutikerna men finns det något som jag avskyr så är det att titta på kläder.
Jag tappade snabbt intresset och samtidigt syn på att Filmstaden Scandinavia hade öppnat redan halv tolv.
Så gick upp till dem.
Efter Filmstaden i Jönköping är det denna nummer två av mina favoritbiografer.
Det är bra upplägg på själva biografen, kanonbra salonger, älskar deras IMAX-salong, sanslöst bra ljud överallt och så är personalen urgullig och jättetrevlig.
Jag tillbringade de senaste tre jularna här, så de flesta känner igen mig numera.
Det hade kommit nya popcornhinkar, var ska jag göra av alla(!), och det blev lite diskutioner om just detta. Jag berättade också att jag saknade en mugg.
Snälla som de är så gick en av dem ut och letade i deras lager. De får allt från alla andra Filmstadenbiografer som de inte säljer. Men just denna mugg hade de givetvis ingen kvar av.
Men bara detta att de gick och letade värmde.
Efter klart godkända actionfilmen A Working Man blev jag stående och prata en bra stund med en av de äldre i personalen.
Han var nog pensionär men tyckte att det var så roligt att jobba där att han inte ville sluta.
Efter att jag ätit åkte jag ner till Gamla Stan för att gå på Postmuseet.
Jag håller på att arbeta mig igenom Stockholms alla museum. Vet inte hur många det blivit men det är säkert över tjugo vid det här laget.
Postmuseet var ett trevligt litet museum med det mesta man kunde tänka sig om Sveriges och också världens postgång.
Här fanns många tillfällen för roliga kort. Jag var nästan helt ensam. Bara på våningen där barn kunde leka att de jobbade på ett postkontor hade besökare.
Jag ställde upp mitt stativ ostört mest överallt och tog massor av roliga kort.
Lärde mig att Drottning Kristina var den allra första som skickade ett brev med frimärke i Sverige.
Jag vandrade bort till Slussen i det otroligt soliga och varma Stockholm.
Överallt satt folk på uteserveringar och bänkar och lapade sol.
Åkte tunnelbanan till Mariatorget för att leta efter väv till mitt broderande. Första butiken var så liten att den inte var mer än en garderob men hon rekommendrade att jag gick bort till en närliggande butik. Han vet säkert.
Han visste. Men det var tyvärr inget glatt besked. Anledningen till att jag inte kunnat få tag i den finmaskiga väven är att företaget som gjort den har gått i konkurs.
Så var det hoppet över.
Det betyder att jag inte kommer att kunna brodera så små och detaljerade bilder längre.
Jag måste tänka om i mitt broderande. Han föreslog den absolut finmaskigaste aidaväven men det är verkligen inte på det sättet jag broderar. Med den är jag inte säker att det går att brodera med yllegarn, vilket det är det jag alltid använt.
Fick rekommenderat att leta i Danmark. Har en butik i Köpenhamn som jag köpt väv hos men de har heller inte den allra finaste väven.
Suck!
Hade lite annat jag tänkt titta på men jag bestämde mig för att gå ner till Tantolunden.
Här glömmer jag nästan bort att jag är i Stockholm.
Promenadstråket som går längs Årstaviken är helt underbar. Här är stilla, ok, det myllrade med folk, men man hör knappt ingen trafik.
Det är otroligt naturskönt att gå längs med vattnet. På andra sidan stigen är det fullt med fina kollonilotter.
Detta är verkligen en helt underbar del av Stockholm som jag upptäckte först förra året. Allt tack vare de färgglada mandarinänderna som slagit ner under Årstabron.
De är så otroligt fina men ornitologerna gillar dem inte. De hör inte hemma här i Sverige utan är en asiatisk art. Men de tycks gilla denna lilla plats de hittat vid några stamma som ligger ner ute i vattnet.
Jag får syn på fyra oranga hanar och ett par gråa honor. Fotograferar i massor.
Får nästan tvinga mig att fortsätta bort mot Honstull och tunnelbanan tillbaka till Centralen.
När jag kravlar av mig tunnelbanetåget och knallar bort till Centralen är jag mer än mör i benen. Inte van att gå så här mycket och jag har egentligen fel skor på mig. Men mina gympaskor är så otroligt varma att ha på sig när det blir plusgrader i massor, så jag valde mina tunnare skor och fick med det blåsor på flera av tårna.
Men det var det värt.
Det blev en trevlig dag i huvudstaden.
Egentligen skulle jag väl varit hemma och vilat men när det blir för mycket runt omkring mig hemma och med det utmattning så kommer ångesten och då vill jag bara komma bort en stund, om så bara en dag i Stockholm.
Nöjd satte jag mig på tåget hemåt.
Men säg den glädje som varar.
Tåget skulle anlända i Nässjö strax innan tjugotvå, vilket är närtrafikens slut tid.
Vi var lite sena när vi lämnade Stockholm men körde ifatt oss och när vi passerat meddelade jag storastorasyster, som haft jouren, att allt var grönt och inte behövde rycka ut.
Skulle jag inte sagt!
För precis när vi anlät till Nässjö så tog det tvär stopp. Vi stod precis vid bortre ändan på postterminalen.
Polisen hade stoppat all tågtrafik pga folk i spåren. Tågvärden kunde bara beklaga och hade tyvärr ingen tid när vi skulle kunna få åka igen.
Så det var bara att ringa syster och be henne sätta på sig kläder igen och komma och hämta mig.
När jag pratade med henne fick jag ett meddelande från systerdotter, som är tågvärd.
"Har du kul?"
Hon satt i tåget efter oss, det tåget som skulle gå till Jönköping och flera på mitt tåg skulle med.
När storastorasyster hade passerat på bron över järnvägen så berättade hon att det var poliser och en brandbil där.
Hade någon hoppat?
Man vet aldrig när de säger att det är folk på spåret. Kan ju bara vara några idioter som springer runt på spåret men det kan ju också vara något mindre roligt.
Hoppas att allt gick bra. Efter trettiofem minuter fick vi till slut åka vidare och jag kunde till slut komma hem.
Trött men nöjd med min dag.
Kommentera