På arbetarnas dag, 1 maj, arbetade vi.
Hembygdsföreningen ska bygga nya gärdesgårdar och hade köpt enestakar från en gård som skulle säljas.
Under morgonen åkte vi till den gamla och rätt nergågna gården som låg naturskönt vid sjön Noen.
Det var jag och tio karlar, tolv om jag räknar med bröderna som ägde gården tillsammans med ytterligaren en bror. De var inte sams, skulle tro att det var bror nummer tre, han var inte där, så de tvingades nu sälja gården.
Vi skulle i solskenet hämta en herrans massa enestakar och andra stolpar som också fick ta.
Ordförandes son hade fixat med lasbil och kontainer att lasta i.
Vi bar och kånkade i ett par timmar.
Det var stakar och stolpar lite överallt på gården.
Tre gick iväg till en lada en bit bort där de fick lasta på en traktorvagn som en av bröderna körde.
Men vi behövde inte stå och vänta på att han skulle komma med ett lass. Det fanns massor att bära där vi var.
Jag kanske inte bar lika mycket som karlarna men jag bar så mycket jag orkade till kontainern.
Men det är klart, ibland kände jag mig lite ivägen.
Men vi hade mycket trevligt och ingen klagade över allt vi fick bära.
Gården var väl inte i sitt bästa skick. De flesta av bodarna runt ladugården från 1919 var väldigt nergångna och en såg ut att falla samman vilken stund som helst.
Fadern hade dött någon vecka tidigare i en ålder av 92 år.
I en av bodarna hade han gjort ett litet museum fyllt med gamla verktyg och annat kul. På övervången fanns en större samling motorsågar som bröderna kunde tänkas sälja för 15.000 kr. Men ingen var intresserad då de var allt för gamla och oanvändbara.
Men det var kul med allt i museet.
När vi jobbat hårt i ett par timmar var vi till slut färdiga och satte oss och fikade vid sjökanten.
Det var väldigt härligt att sitta där i den ljumma värmen.
Väl tillbaka på Hembygdsgården tömde bara chaffisen ur stakarna på marken.
Sorterandet och omplacerandet lämnade vi till en annan dag.
Stakarna var så vällstaplade inne i kontainern att de inte ville åka ur. Han fick ställa upp på högsta nivån innan de till slut började hasa ut.
Till slut låg allt i en ganska så välordand hög trots allt.
Vi pratade lite om hur och var vi skulle placera dem innan det var dags för att bygga ny gärdesgård runt hembygdsgården.
Sedan tackade vi för gott arbete och åkte hem till var och sig.
En lite lagom ansträngden förmiddag med trevligt sällskap.
Kommentera