Tre systrar och tre stenar, ok, fem stenar eftersom det var tre stenar på ett ställe.
Så var det äntligen dags för den första, av två, resor tillsammans med systrarna.
Det är klart några av årets höjdpunkter.
Nu när vi inte längre behöver åka till mosters grav i Simonstorp, så åker vi iväg till andra platser utanför Östergötland.
Denna dag blev det till sydöstra Småland.
Det stökades och bökades lite innan vi fick rytm på dagen, så systeryster, som körde, inte hade lagt in dagens rutt i sin hårddisk, huvudet. Hon var inte överns med vägen jag planerat att vi skulle åka och efter lite stök så hamnade vi till slut i Sävsjö, fanns inte med på min rutt.
Men det gjorde att vi hann att göra ett snabbt stopp vid Vallsjö kyrka och titta på Svenne Hedlunds grav. Så fin.
Vi hann också göra ett toastopp på macken i Sävsjö. Det är den lätt inkontinenta föreningen som är ute och åker!
Första riktigt planerade stopp var vid Braås Park. Ett naturreservat som storastorasysters mellandotter tipsat om.
Tack o lov för det! Så vacker park med en jättefin kyrka, fast den kallas eremithyddan. Det sägs att en eremit bodde här ett tag.
Den vackra lilla kyrkan/hyddan är gjord med granbark och björnmossa.
Inuti fanns ett fint altare och man skulle mycket väl kunna ha en gudstjänst här.
Parken i övrigt var också väl värd ett besök med den vackra stigen uppe på en ås.
Det blommade och träden skimmrade skirt ljusgrönt. Himlen var så blå att den nästan inte gick att titta på och temperaturen var perfekt.
Vi passade också på att ta en fika här också.
Det var lite halvtaskigt skyltat till Braås Park och det blev lite diskusioner om vi var på rätt ställe. Fast det stod skyltat Braås Park inne på parkeringen. Det gjorde att storastorasyster ringde dottern för att få klart om verkligen var på rätt ställe. Vi ville inte behöva gå allt för långt, vi hade mycket att åka och se under dagen.
Men efter att vi pratat en stund med systerdottern så kunde hon övertala dem om att de var på rätt plats!
Vi ställde upp vårt älskade campingbord och plockade fram vårt fika.
Det var underbart att sitta där i solen och avnjuta vårt medhavda fika.
Vi åkte genom det vackra vårlandskapet, där det växlade mellan skog och ljusgröna fält med oftast välskötta gårdar.
Det var växlande rakt och väldigt kurvigt. Systeryster frågade vid ett tillfälle storastorasyster, som blivit väldigt tyst, om hon var åksjuk.
Det blev tyst några sekunder sedan kom ett tveksamt njaej. Lät inte allt för trovärdigt. Men såg inte grön ut i alla fall. Man får vara glad för det lilla.
Vid den ursöta Arlakon i Väckelsång blev det ett snabbt stopp med massa fotografering.
Jag kravlade mig upp på henne och storastorasyster fotade glatt mitt inte allt för grasiösa sätt att komma upp på henne.
Tack för den!
I Tingsryd blev det stopp vid tre stenar, Kungsstenarna.
Här har tre av Sveriges kungar stannat vid Eriksgator och skrivit, nja, sina namn i tre stenar.
Det var Kronprins Oscar, som sedemera blev Oscar I, stannade här 1827 på väg till Karlskrona och tyckte att platsen var så vacker, vilket den är, att han reste en sten här över sitt besök.
Därefter har Gustaf VI Adolf och vår nuvarande kung Carl XVI Adolf också stannat här.
Skulle vara kul om Victoria besökte platsen när hon blir drottning, så de får in en kvinna bland alla männen.
Efter ett toabesök på den cigarettfylda toaletten åkte vi vidare i solskenet.
Vi valde mellan att åka på mindre vägar, för krokiga, eller att dra ut på E22, som ibland är motorväg.
Systeryster ville blåsa på så vi valde den större E22.
Skulle vi inte gjort!
Långa köer och sakta mak gjorde att vi inte kom fram så snabbt.
När vi väl kom förbi kön, de körde ner mot Karlskrona, visde sig att köerna berodde på två lastbilar med mycket bred last.
Sedan blev det väldigt öde på vägen och vi blåste upp och ut till Kristianopel.
Detta lilla mysiga samhälle vid kusten har varit danskt och runt delar av staden går en gammal försvarsmur. En gång i tiden nio meter hög men nu "bara" mellan två-tre meter hög.
Till stora del går den runt en mysig liten kamping, som morm far och jag sov över på 1980. Trots att muren är från 1600-talet är den tillåten att gå på.
Så vi vandrade på den en bra bit.
Men då man hela tiden fick gå och titta på var man satte fötterna, ojämn pga stenarna i cementen, så blev både storastorasyster och jag lite lagom yra.
Men det var ändå härligt att gå där och ha fin utsikt, när vi stannade, ut över havet och känna doften av tång i blåsten.
Jag tog sedan en snabb runda för att titta på de gamla husen längs den smala gatan in när systrarna gick och hämtade bilen.
Så mysig plats.
Sedan var det äntligen dags för lunch.
Vi åt sanslöst gott på Blomlöfs Rökeri i Bröms.
VIlken mat!
Jag valde bakade potatis med krämig skagenröra och massor av handskalade räkor. Dock inte skalade på plats, jag frågade. De skulle få ha flertalet personer anställda som bara stod och skalade räkor hela dagarna. De sållde fina räkmackor med massor av räkor på och stället var mycket välbesökt, även en tisdag i början på maj.
Mer stenar, fredsstenen i Brömsebro.
På gränsen mellan Sverige och Danmark, numera Blekinge och Småland, slöts det fred den 13 augusti 1645 här.
Jag var här med mor och far 1980 för att pappa så gärna ville beöska platsen. Nu blev det ett litet minnestopp för hans skull.
När vi gick tillbaka till bilen efter att vi tagit en massa roliga kort vid stene, kände jag helt plötsligt igen mig.
Jag har ett kort där jag stor framför hög majs som jag inte kommer ihåg vad det var tagit.
Men när jag såg åkern bredvid parkeringen så visste jag helt plötsligt att där, där hade kortet tagits.
Vi hade nog gått bort till ruinen efter Brömsehus. Den har jag dock inget kort på. Är nog mest bara en stenhög.
Det var meningen att dagens sista sten skulle bli stenen som finns i minne av när Gustav Vasa klev i land här 31 maj 1520. Men det tog stopp vid en camping halvvägs ut till udden söder om Kalmar.
Fårgade två i receptionen om det gick att köra dit och fick ett nej från den ena och den andra visste inte att den fanns.
Går nog att gå på enkvart-tjugo minuter tyckte den som visste vilken stenen var. Men eftersom det stod på google maps att det skulle ta ca 13 minuter att köra dit så skulle det nog ta en stund längre att gå.
Så vi fick hoppa över det stoppet.
Istället körde vi in till Kalmar slott.
Vi parkerade vid en fantastisk vacker kyrkogård som låg precis bredvid slottet.
Vi promenerade sakta igenom den på vägen till slottet.
Vi hittade en toa att besöka och sedan gick vi ut på en udde bredvid slottet.
Där mötte vi en karl som gått förbi oss på parkeringen.
Vi lite lagom förvirrade där vi såg honom.
Mötte vi inte honom där borta? Hur kunde han komma från ett helt annat håll nu?
Det visade sig att det gick att gå runt udden och han måste hållit bra fart på sin promenad.
Det visade sig att det gick att gå runt udden och han måste hållit bra fart på sin promenad.
Vi njöt i solen och gick sedan sakta fram till slottet.
Vi besökte slottsbutiken precis innan stängning och även om vi kunnat gå in på själva slottet så kände vi inte för det ädnå.
Nu var det lagom att komma in på slottets innergård.
Mina systrar uppskattade besöket vid slottet mycket och tyckte att det här var absolut trevligare än att åka ut till en gammal sten!
Det var jättefint och trevligt vid slottet men jag hade så gärna besökt Vasastenen också.
Sedan var det dags att dra sig hemåt.
Var kunde vi få i oss lite fika någonstans? Vilken väg skulle vi ta hem?
Det blev det långa bilkön, klockan var strax efter sexton, till Nybro.
Efter lite googlande på Nybro så hittade jag ett jättemysigt café i 50-talsstuk.
Inte amerikanskt 50-tal utan svenskt.
Tapeter, möbler och lampor andades 50-tal på ett härlgit sätt.
Fikat var inte så dumt det heller. Chokladbollarna var riktigt goda.
Sandbergs Café i Nybro kan jag verkligen rekommendera.
Hur trevligt som helst.
Det blev det mycket lyckat slut på vår härliga dag.
Glatt åkte vi hemåt på den mindre roliga vägen mellan Nybro och Vetlanda.
"Är vi inte framme snart?"
När jag skulle ställa mig upp gled jag ut mot kanten av soffan i tron på att den satt ihop hela vägen. Men jag hamnade på golvet istället!
Aj!
Men inget skadades allt för svårt. Efter mycket skratt och frågor från övriga cafébesökare, så lyckades jag till slut kravla mig upp. Är ju lika smidig som ett kylskåp!
Dagen hade varit helt underbar och det är alltid roligt att umgås med systrarna.
Nu börjar vi fundera på var vi kan ta vägen i höst?
Norra Skåne? Västergötland?
Var?
Kommentera