Det är den där tiden på året då blomsterprakten är underbar påflera ställen bla Mjölkafållan i Huskvarna.
Jag tog till god tid, för mycket, när jag åkte dit igår. De föregående åren har jag haft bråttom och fått snabbt ta ett knippe kort innan jag sprungit till bussen.
Det skulle jag inte behöva göra i år bestämde jag när jag bokade närtrafiken!
Men jag räknade helt fel när det gällde hur mycket tid jag hade innan första filmen senare, mycket senare på eftermiddagen.
Jag började med att stanna och ta lite kort i rondellen i centrala Huskvarna. Härligt med alla påskkärringar de sätter upp.
När jag höll på att sätta upp stativet vid Hvattenfallet som står mellan två rondeller, så tittade jag mot en bil som stannade för att lämna företräde i rondellen. Det blev ett litet glatt ögonblick. Det visade sig vara en jobbarkompis och sanslöst HV-fan från Swebus. har inte sett henne på flera år så vi vinkade jätteglatt innan hon, och det var nog maken som satt bredvid och också vinkade glatt, åkte vidare.
Sedan gick jag bort till Mjölkafållan i solskenet.
Blomsterprakten var helt underbar.
Det fanns rosa körsbärsblommor, gulvita påskliljor och i grannträdgårdar enorma gula gistbuskar och en jättestor magnolia.
Jag fotade och fotade i massor. Ställde upp stativet och sedan satte jag mig vid ett ställe och skuttade runt på andra.
Jag var långt ifrån ensom om att vara där och ta kort.
En äldre utländs herre, ok, han kanske var i min ålder, jag är ju åt det äldre hållet numera, ville ha hjälp att ta kort med körsbärblommorna.
Han skulle skicka ett kort till vänner i Australien. Han hade varit där förra året, så vi pratade en stund om landet Down Under och han skulle tillbaka i höst.
Tyvärr var hans mobilskärm trasig, så det var inte lätt att se hur bilden blev. Det starka solskenet skapade också skuggor som blev väldigt mörka, så jag kravlade runt och fick honom att ställa sig på bästa sätt. Jag hoppas att några av bilderna blev bra.
Ginstbuskens illgula blommor bröt av mot allt det rosa en bit bort. Tog lite kort med dem och vid den enorma magnoliabusken. Tyvärr var de blommorna på väg att blomma över eller om de var skadade av frost, för de var lite bruna i kanten.
Knallade tillbaka till körsbärsträden och fotade en skock till.
Hade kunnat gå där hur länge som helst men jag började bli hungrig.
Så till slut tvingade jag mig att gå bort mot Esplanaden för att leta efter lämpligt matställe.
Bestämde mig för Stadshotellet.
Har varit där förut och de har alltid god mat och god var kålpuddingen.
Har aldrig ätit så god kålpuddign förut!!! Vitkålen var strimlad istället för hackad vilket gjorde att bitarna inte blev så där stora och slemmiga som de kan bli ibland.
På detta hälldes en suvernät smaklig gräddsås och säkerligen därgjord lingonsylt. Det var mängder med lingon i den och inte ett enda äpple, som det är i den ligonsylten du köper på burk.
Mätt och glad åkte jag med 121an in till Jönköping.
Kockan var nu halv två och första filmen jag skulle, av två, började inte förrän kvart över fyra.
Vad göra?
Jag avskyr verkligen att gå på stand och dra. Finner inget roligt i att gå och titta på tex kläder när jag inte ska handla några.
Så i brist på annat så gick jag på Snövit en tredje gång, denna gången med svenskt tal.
När jag inte betalar för att gå på bio så gör det inget att jag sett den förut och inte egentligen behöver se den igen. Efter den såsiga början är den klart charmig och söt och flera musikstycken är oroligt medryckande.
Den film jag ville se under måndagen började inte förrän halv åtta. En helt värdelös tid.
Det betyder att jag inte hinner med tåget 21.06, som gör att jag kan ta närtraviken hem innan tjugotvå, då den slutar.
Så istället bestämde jag mig för att ta bussen istället. Den går 21.50, precis lagom till filmen slutade.
Men det betyder att jag sedan får gå den sista biten, en sju kilometer, nästan på metern, sträcka.
Helt ok om vädret är bra och jag har med mig varmare kläder och bra skor att gå långt i.
Vilket jag hade denna kväll.
The Amateur var en intressant och spännande thriller med en huvudperson som jag kände starkt med.
Den skulle sluta 21.49, så jag fick kuta iväg direkt när eftertexterna började rulla, vilket jag normalt alltid sitter kvar tills de är slut.
Han lagom till bussen avgick.
På bussen satt också en äldre herre med förfärlig slemmig hosta. Lät så äckligt och jag önskade hela tiden att han skulle kliva av. Hans mobil hade också en hemsk skränig signal varje gång han fick meddelande eller det ringde. Tyvärr satt han kvar hela resan.
Bussen anlände ungefär fem i halv elva och, korst itaket, så var jag inte den ende som klev av.
Hon gick av först och gick snabbt bort till en bil som väntade på henne.
När jag kommer fram rullar mamman ner fönstret och undrar var jag var på väg.
Det är bit bort men jag går gärna. Men hon proppsade på att hon skulle köra hem mig. Inte kan då gå så långt mitt i natten!
Det blev en mycket trevlig sakta tur hemåt.
Vi pratade och skrattade i massor. Vi såg både harar, rådjur och två älgar längs med vägen.
När vi nästan var framme så kom jag på att fråga var exakt de bodde och om de kände min storastorasyster.
Det gjorde de!
De bodde granne med henne!
Normalt gick dottern de blott ca femhundra meterna hem, men hon hade för tunna kläder på sig, blott 3 plus ute, och hade ringt efter att mamma skulle hämta henne.
Tur för mig!
Istället för att komma hem strax innan midnatt kom jag nu hem tjugo i elva!
Istället för att komma hem strax innan midnatt kom jag nu hem tjugo i elva!
Men jag ville inte riktigt gå in när jag kom hem.
Natten var helt underbar. Helt stilla med himlen full av stjärnor och ett par väl synliga planeter, Mars och Jupiter och ett svagt norrsken.
En bit bort i skogen satt en nattuggla och tjoade.
Jag blev stående en bra stund innan jag till slut gick in.
Nöjd efter en bra, om än lite väl lång, dag.
Kommentera