Det finns bilder som säger wow när jag ser dem för första gången. Som kan definiera en hel resa. Som i en snabb titt kan föra tillbaka mig till hela resan. Känslan, helheten, platserna och vad som hände då och då.
Första bilden är från min sista USA-resa på egen hand. En resa som var både fantastisk. Vilka upplevelser och gräsligt hemsk. Besökte flertalet nationalparker, Canyonlands Nationalpark, Utah, på bilden ovan. Körde på fantastiska vägar och hade otrolig tur med varmt och härligt väder. Men fick ta det jobbiga beslutet att detta var sista gången som jag skulle kunna resa själv på bilresa. Det var så oerhört bittert. Att min MS liksom vunnit. Att jag inte längre kände mig totalt avslappnad och säker bakom ratten.
Var ute i tre veckor. Den första veckan var systerdotter med men de två resterande var jag själv. Inget var som det brukade och allt kändes otroligt jobbigt. Krocken, som var mitt fel, i Idaho blev liksom droppen som fick bägaren att rinna över. Men jag hade bestämt redan innan att de skulle bli min sista bilresa på egen hand.
Den här bilden är liksom once in a lifetime. Under resan 2012 besökte bästa bästisen och jag Iwo Jimastatyn i Washington DC, som är minnesmärke över de marinsoldater som dött i krig. Precis när vi anlände kom också tre marinsoldater. Jag tog modet till mig och gick fram till dem och frågade om jag kunde få ta kort på dem. De pratade tyst emellan sig innan de ställde sig framför minnesmärket. Jag tog ett kort och tackade som bara den. De nickade och gick sin väg utan att ha sagt mer än ett par ord till mig.
Jag älskar den bilden! Någon gång ska man ha tur. Sedan gick resten av resan liksom bara av farten.
Jag hade besökt Londons flygplatser otaliga gånger men aldrig varit inne i själva staden. Så när en systerdotter bodde där 2013 bestämde jag mig för att åka och hälsa på henne. Älskar kortet där vi står vid South Banks mitt inne i centrala London. Det andas värme och sol. En jättehärlig resa där jag både umgicks med systerdotter och utforskade filminspelningsplatser på egen hand.
En extremt tidig morgon i New York i mars 2011. Systerdotter och jag hade bestämt oss för att titta på soluppgången över Central Park. Vi traskade iväg i den tidiga morgontimman mot parken. Älskar färgerna i denna bild. Det gula och blå i fina nyanser. Den känns så New York, taxibilar och höga skyskrapor.
Den bästa bilden jag fått till vid Grand Canyon. Älskar det mjuka skymningsljuset. Det var under min underbara resa runt USA 2001 som jag tog denna bild. Hela resan var fantastisk, den bästa jag någonsin gjort. Den var först och den var längst. En livsändrande resan på det allra bästa viset. Besöket vid Grand Canyon var en av många höjdpunkter.
Den här bilden säger allt om min resa till Texas i december 2013. På tre veckor fick jag uppleva alla fyra årstiderna. Det var full sommar när jag anlände för att några dagar senare övergå till full vinter. Det var otroligt intressant att se hur Texasborna betedde sig i kylan och isen. De fick panik och och vägrade nästan att gå ut. Jag kände mig som hemma.
Det är min systerdotter som tagit bilden i Theodore Roosevelts Nationalpark, North Dakota, 2014. Det är något speciellt med denna bild. Jag kan inte förklara varför jag älskar den så. Det är något speciellt med den ensamma bisonen vid flodkanten. Den talar till mig å det grövsta. Hela resan var otroligt rolig. Något att minnas med glädje.
En bild kan säga mer än tusen ord. Jag tar massor av kort och var enda bild är viktig. Även när när de till synes inte är på något speciellt eller ens särskilt bra. De innehåller alltid ett minne. Vissa starkare än andra. Likt det på Kennedy Space Center eller det på solnedgången på Hawaii 2016 på min 50-årsdag.
Kommentera