Så var denna underbara resa kommen till sitt slut.
Säg det roliga som varar för evigt!
Vi har åkt über och tåg och under sista dagen vågade vi oss ner i tunnelbanan. Lissabon har fyra linjer.
Vi tog über till stans största station och låste in våra väskor där innan vi tog tunnelbanan till Estádio Da Luz. Vi krånglade dock till det lite extra då vi missat att vi gått ner till en annan station än den vi tänkt. Gjorde ett byte vi inte behövt när vi skulle åka.
Portugal är det land som producerar mest kork i världen, så givetvis är mycket beklätt med kork, så även stolarna i tunnelbanetågen. Finns kepsar och andra kläder som är också är gjorda i kork.
När det var dags att ge oss av mot flygplatsen så fick vi först åka ner och hämta våra väskor och sedan, med ett byte, ta oss ut till flygplatsen.
I Lissabon bor det ungefär 2,8 miljoner människor och landet har en stor turistnäring, men det märks inte på flygplatsen.
Utrikesterminalen var liten, trång och hade få sittplatser. Inte för att vi hann sitta något speciellt.
Jag bytte till "varmare" kläder för hemkomsten med kyla och snö. Kändes hemskt att lämna den underbara värmen i Portugal.
Sedan checkade vi snabbt in våra väskor och det gick ganska så snabbt genom säkerhetskontrollen.
Sara stannade till i tax-free-shoppen och jag gick och köpte mig lite och äta. Som jag sedan åt stående.
Det var ingen kö när jag skulle handla men överallt annars var det packat med folk. Det var nästan Stanstead, i England, klass på det hela. Som att vandra runt i en myrstack. Få sittplatser men eftersom vi varit lite sena till flygplatsen, 1,5 timma innan avgång, hade boardingen precis börjat när vi kom till gaten i den minimala lokalen.
Vi kom snabbt genom boardingen men sedan tog det stopp. Vi skulle få gå ut till vårt plan men det var inte färdigt ännu. Så fick stå och vänta och vänta och vänta lite till.
En gnällig svensk kärring höll på att gå i taket över allt som hon tyckte var fel. Hade börjat redan innan vi gick igenom boarding.
Flygplatspersonal hade lät folk gå före i vår kö.
Det var fruktansvärt!!!!!!!!!!!!!!!!! Hon var så irrriterad, det var som om det fanns risk för att hon inte skulle komma med flyget. Inte blev det bättre då vi klart och tydligt inte skulle klara avgångstiden.
Det var fruktansvärt!!!!!!!!!!!!!!!!! Hon var så irrriterad, det var som om det fanns risk för att hon inte skulle komma med flyget. Inte blev det bättre då vi klart och tydligt inte skulle klara avgångstiden.
Stackars karl, han mumlade mest lite medhållande svar, mest var det hon som tjatade på.
Tack o lov satt de inte vid oss i planet.
Mitt bland alla städarna som bar ut sopsäckar så kom en med en resväska som han placerade ute vid en flyttbar trappa.
Vems var den? Var den kvarglömd? Varför ställde han den där?
Frågorna var många med svaren få.
När vi väl kom iväg, ca 40 minuter sena, blev det en lugn resa. Vi fick en sanslöst vacker solnedgång att beskåda när planet lyfte.
Ett sista farväl av Portugal.
Övriga flygresan gick lugnt till. Sara sov lite och jag satt mest och broderade.
Vi landade i ett kyligt, -3 grader, kallt Stockholm strax efter ett på natten.
Att komma ut ur planet och ner till väskbanden gick på några få minuter men sedan tog det stopp. Fick vänta länge, länge innan alla våra väskor kom.
Sedan fick vi gå till terminal 4, väskutlämningen och tullen ligger längst bort i teminal 5, för att bli upphämtade av de goa grabbarna som jobbar på parkeringsbolaget där vi ställt vår bil, ok, Saras bil, under veckan.
Hon hade startat motorvärmaren när vi åkte från Arlanda, så bilen var inte helt iskall för oss värmebortskämda turister.
När vi rullade ut från parkeringen hade det gått en timma från det att vi landade och nu hade vi många mil och timmar innan vi skulle vara framme hemma och en skön säng.
Vi körde genom ett tomt Stockholm. Kändes mycket konstigt att huvudstaden var så otroligt tom. Nästan inte en bil någonstans. Trodde inte det kunde vara så tomt där någonsin.
När vi närmade oss Nyköping började det snöa lite lätt och vägen blev lite slaskig men det var inte halt och även om det dykt upp lite, med betoning på lite, fler bilar så var det fortfarande väldigt tomt.
Det snöade mer runt Linköping, då blev det så där jobbig snö som ser tu som när de går upp i light speed i Star Wars-filmerna. Men vägen var inte hal utan Sara kunde blåsa påi bra takt.
Vid Ödeshög upphörde nederbörden och vägen blev torr.
Sara körde in på gården i Bruket strax innan sex och det blev dags att ta farväl av denna underbara vecka. Den hade haft allt! Fantastiskt bröllop, återseende av gamla vänner, härliga upplevelser och underbar värme.
Vi kommer sakna dig Portugal!
Kommentera