Vill du ut och åka men hittar ingen som vill föja med?
Ring mig! Jag kommer garanterat att säga ja!
Storastorasyster ville åka och titta på trandansen vid Hornborgasjön men maken ville inte följa med, så då frågade hon mig.
Vi åkte raka vägen till Bjurum på morgonen för att titta på mängden tranor. Det skulle finnas runt 13.000 stycken.
De var inte alla där, blev lite, men bara lite, besviken först. Många gick på en åker en bit innan vi kom fram till Bjurum.
Det blev, titta, vad många tranor det här där!
Nu var det på inget vis magert med tranor vid platsen för trandansen. Det var flera tusen och som de lät. Det var bitvis nästan öronbedövande.
Det var mulet och lite lagom blåsigt. Hade inte tagit med mig några vantar så jag blev iskall om fingrarna. Men även om jag haft med dem så hade jag inte haft på dem. Jag tog kort efter kort. Över trehundrafemtio bara på tranorna!
När vi gick bort till infocentret blev jag helt galen i att fota när tranorna kom flygande.
Fick mängder med kanonbra kort på dem när de kom glidande in för landning.
Men det gällde att vara snabb och sikta uppåt och hoppas att jag fick med dem.
Till en början var det mulet och lite disigt men snart bröt solen igenom måltäcket och det blev riktigt härligt. Speciellt om vi stod i lä.
Vi gick dock in flera gånger till centrat för att värma upp oss. Här kunde man läsa om trandansen och köpa fika.
Vi hade eget med oss, som vi intog i bilen, då vi kände oss lite lagom frusna efter någon timma i blåsten.
Jag hade så svårt att slita mig från tranorna. Ville bara ha mer av dem.
Men till slut kände vi att det är nog dags att åka.
Du upptäckte vi att det var mycket mindre med tranor än när vi kom vid tiotiden.
Är det normalt att de flyger ut hit under morgonen och sedan flyger någon ananstans? Eller var det för att solen kom fram och det blev varmare?
Ingen aning men lämnade till slut Bjurum och åkte bort till Naturum.
Här är väldigt fint men vi såg inga tranor men det fanns gått om andra fåglar som lät mycket de också.
Vi tittade snabbt runt inne i Naturum och lyssnade lite kort på hur de märker tranor. De får passa på precis innan ungarna börjar flyga. De får närma sig boet under flera dagar, så att tranorna blir vana med att ha dem nära och sedan får de rusa fram försöka få fast ungen innan den springer sin väg. Det kan blir lite jagande innan de får tag i den.
Vi gick bort till det vackra utkikstornet, där jag av någon anledning inte tog ett enda kort på det. Men jag fotade runt stället i massor.
Det var vackert att titta ut över Hornborgarsjön.
Vi fick var sitt telefonsamtal när vi stod där uppe och njöt i solen. Faster till mig och äldsta dottern till syster. Att de skulle ringa nästan samtidigt!
Vi tog lite kort vid den fina lilla transoffan, som var till minne av Kronprinsessan Victorias besök för några år sedan.
Vi gick sedan sakta tillbaka mot bilen. Gjorde ett kortare stopp inne i ett gömsle. Tittade på några sothönor som antingen slogs eller höll på med uppvaktning.
Svårt att vet i djurens värld.
Sedan åkte vi vidare norrut.
Jag kände att jag ville åka till Ekby kyrka och besöka graven för Gottfrid och Maj-Britt.
Vi tittade på deras gård när vi körde ner mot kyrkan och undrade om några av barnen tagit över.
Det fick vi klarhet över när jag började prata med några som planterade vid ett par gravar. De kom samtidigt som oss men den ena gick inte in på kyrkogården förrän hon rökt klart.
Jag undrade om de kände till bygden och jo, de var från Ekby och det visade sig att de kände till Gottfrid och Maj-Britt mycket väl.
Gården var inte längre kvar i familjen utan hade sålts.
Kände skönt att få veta. Pappa undrade många gånger om hur det gått med allt.
Vi fick ju också vet när Maj-Britt hade dött, ca ett år innan mamma.
Ibland är det bra att jag börjar prata med okänt folk överallt!
Vi fortsatte vår dagsresa på onödigt krokiga vägar. Naturen i den här delen av Västergötland är tämligen platt och att åka på en väg som är sanslöst krokig när det inte finns någon anledning känns lite lagom roligt.
Vi tvärstannade vid en trädgård vars hela gräsmatta var full med lila korkus. Så vackert!
Vi styrde nu tillbaka mot Falköping och Falubygdens Ost.
Avstickaren till Ekby tog ett par timmar så vi var rejält hungriga när vi till slut kom fram till ostbutiken.
Där frossade jag i ostbuffén. Den stackars laktosintoleranta systern fick ta en tablett för att klara att äta ädelostpajen. Finns av naturliga skäl inget annat än ost att äta här.
Jag älskar det!
Sedan blev det en shoppingrunda inne i butiken.
Där kan man provsmaka alla möjliga sorters ostar och jag går från bunke till bunke. Så gott!
Vi köpte båda lite gott och blandat. Jag bestämde mig för att köpa några ostar och kex så jag kunde ha en liten ostbricka på påskafton.
Familjen Ottossons motto har alltid varit att aldrig ta samma väg hem som dit. Men nu hade klockan tickat iväg, så vi åkte raka vägen hem.
Jag skulle på Hembygdsrådets årsmöte i Nässjö på kvällen, så vi fick inte bli för sena.
Syster lämnade av mig hos en kompis som också skulle dit.
Jag tackade storastorasyster för en härlig och rolig dag. Så roligt att besöka trandansen.
Årsmötet gick snabbt och till slut kom jag hem efter en lång men rolig dag.
Oj, vad jag älskar att vara ute på bilresa!!!
Det bästa som finns!
Kommentera