Jag var inte gammal när jag gick på bio för första gången.
Det var på Skandia i Nässjö och jag tror att det var en Emilfilm eller möjligen Jungelboken.
Jag kommer inte ihåg något om filmen men jag vet att kön var så lång att den ringlade sig runt kvarteret. Vi fick inte plats utan åkte hem och åkte sedan tillbaka för nästa föreställning. Då fick vi plats. Vi kanske köpte biljetter vid första besöket. Inget jag minns.
Idag har biografen stängt sedan länge. Redan på 70-talet skulle jag tro. Jag har inget minne av att jag gick på den igen när jag växte upp. Det var ett konstgalleri ett tag och numera är det en Elonbutik. Men lite spår av att det en gång var en bigraf finns fortfarande.
När jag sedan växte upp något och verkligen började gå på bio i tonåren så var det på Sagabiografen snett över Södra Torget om Skandia och Folkan i Folkets Hus jag gick till.
Starkaste minnet från den tiden var när jag gick på Stjärnornas Krig på Folkets Bio 1977 eller tidigt 1978. Då var jag elva, nästan tolv år gammal och gick redan då själv på bio. Det var stora, storasyster som kört mig till biografen om jag minns rätt. Men det var mellansyster som sagt att jag måste gå på filmen.
Sedan har det rullat på och nu går jag på bio så fort jag får chansen. Förälskelsen har inte minskat det minsta sedan första biobesöket. Det kvittar var jag än må vara, Stockholm, USA, Malta eller ens Portugal. Jag går på bio. Det är så fantastiskt att försvinna in i biomörkret och upptäcka en nu värld. Glömma omvärlden för en stund och bara njuta.
Kommentera