Jag älskar att bo på landet!
Visst, i stan är det nära det mesta, lätt att ta tåg eller buss. Men isoleringen är desto större. Det går att klaga på allt för nyfikna grannar här på landet. Men du kan inte, likt inne i stan, ligga död i månader utan att någon lägger märke till det.
Visst, jag måste ha någon som kör mig när jag ska handla mat, läkarbesök, biobesök eller till tågstationen. Telefonen fungerar hjälpligt, mobiltekningen är hit or miss, åskan kan slå sönder varenda elektronisk maskin, stormar slå ut strömmen i dagar eller veckor. Men det överväger ändå inte fördelarna med att bo ute på landet.
Lugnet och ron som jag vara kan finna på landet, Inget ständigt trafikbrus, möjligen en bil då och då men inte speciellt ofta. Närheten till naturen. Två steg så är jag ute i skogen. Det kvittar att det finns fina parker inne i stan, det slår ändå inte den vilda naturen. Där vet jag aldrig vad jag kan stöta på, kanske en älgko med två nya kalvar, rävar, rådjur, mård, utter och en annan hare. Behöver bara gå ut på balkongen så har jag ett stort fågelliv nere i dammen bara några meter bort.
Visst kan det bli jobbigt på vintern när snön vräker ner och jag måste skotta snö i massor och få det svårt att gå ute på de oplogade skogsvägarna. Men samtidigt är det ju så vackert ute att det är som att bo i ett vykort.
Inga stökiga grannar, de behöver inte vara värsta partymänniskor inne i stan för att störa, smällande och levande i garderobsdörrar kan lätt förstöra nattsömnen. Jag ser mina grannar på andra sidan dammen men de stör inte. På sin höjd kan jag höra Eddie skälla någon gång då och då, men det är inte ofta. Jag har gångavstånd till mor och far, mellansyster och bästa kompisen. Tar jag en längre promenad så hamnar jag hos äldsta systern också.
På landet behöver jag inte bry mig om hur jag är klädd, här kan jag hasa mig ut för att mata ladugårdskatterna i morgonrock och håret på ända utan att någon ser mig, eller sitta och köra gräsklippare iförd cowboyhatt.
Granngemenskapen i byn, finns över huvudtaget Husförhör inne i stan? Ok, jag är släkt med alla men vi är inte osams, det går alltid att prata lite glatt om jag möter någon grannen när jag är ute på promenad. Inne i stan är det aldrig någon som hejar, där tittar de bort man möter dem på gatan.
Det skulle kännas obeskrivligt gräsligt om jag skulle behöva tvingas flytta in till stan. Skulle bli sittande inomhus allt för mycket, ingen härlig energispruta Eddie att ut och gå med. Bara massor av går asfalt och butiker som jag tröttar på innan jag ens kommit in i dem. Det är också dyrare att bo inne i stan. Det är lätt, att på en promenad köpa lite godis eller tidning. På landet finns inga butiker, bara en massa härliga naturupplevelser.
Väldigt lite konkurrans om svampen, här kan jag lämna de små kantarellerna för att låta dem växa till sig till nästa vecka. När jag bodde i Forserum gällde det att plocka det lilla man kunde hitta om det så bara var små, små svampar. Runt Bruket kan jag hitta tallriksstora svampar lite då och då.
JAG ÄLSKAR ATT BO PÅ LANDET!!!!!!!
Kommentera