Denna evighetslånga resa tar aldrig slut!!!
Nu har jag i alla fall kommit en bra bit på vägen. Bara en lååååång flygresa kvar.
Sena anlände vi till Istanbuls enorma flygplats.
Först var det buss i evigheter och sedan fick jag blåsa på genom de enorma terminalerna där allt, restauranger och butiker, var öppet trots att klockan var ett på natten. Men så myllrade det med folk överallt.
Jag satt mitt i planet mitt på raden. En asiatisk kvinna som inte sa så mycket men läste en bok på tyska.
På andra sidan hade jag en supergullig belgare i tjugoårsåldern.
När jag upptäckte att min mediaskärm inte fungerade på det lätt ålderstigna planer så var han vänlig och bytte plats med mig.
Han lyckades sedan få igång skärmen och jag erbjöd honom att byta tillbaka men han tackade nej.
Tack vare detta lyckades jag sova lite av och till under den tio timmar långa flygresan.
Efter sju timmar hade jag nästan panik över att sitta intryckt vid fönstret. Trots den vackra utsikten över bland annat Afghanistan.
Så jag kravlade ut för att få röra på mig. Då passade belgaren på att lägga sig på våra två säten. Så jag var uppe och gick i en timma så han fick lite ro.
Jag var inte ensam om att ha stort behov att röra på sig.
Vi blev några stycken som blev stående och prata utanför toan längst ner i planet.
En engelsman, en från Algeriet, en militär från Malaysia och några till.
Vi hade alla gemensamt att våra plan till Istanbul varit sena och vi hade fått stressa för att hinna med detta.
Jag hade ovanligt många att prata med på denna resa.
Men till slut kom en kvinna som satt ett par rader bort och klagade på att vi var för högljudda. Hon kunde inte sova.
Som att hon har något att klaga över, tyckte engelsmannen. Hon har två säten att ligga på!
Men vi delade upp oss.
Då stötte jag på en man som jag pratat med på Arlanda. Han reste med mor, fru och en dotter som sovit hela resan. Hennes första flygresa.
Har stött på dem flera gånger på flygplatsen hör i Kuala Lumpur. De ska vidare till Melbourne och terminalen är inte så stor.
Maten har varit ganska så oaptitlig.
Likadan pasta på båda planen och det blir väl det på nästa plan också.
Frukosten var svår att få ner men eftersom jag nu var vrålhungrig. Så var det bara att äta. Men belgaren vägrade. Äggröran såg ut som något katten spytt upp.
Det bästa jag kan säga om den är att jag har åtminstone inte spytt upp den!
Längtar efter kolsyrat men har lärt mig att dricker jag det innan jag går på planet så blir det svåra smärtor med gaser i tarmarna när bubblorna expanderar när man kommer upp i luften. Så jag får nöja mig med vatten och äppeljos.
Var Istanbuls flygplats ett under av välorganisering så var det tvärt om på Kuala Lumpurs dito.
När jag klev av flyget fanns skyltar om var jag som ska vidare skulle ta vägen men sedan fanns inga.
Min avgång har inte kommit upp ännu eftersom flyget inte lyfter förrän kvart i tolv i natt.
Men efter att jag frågat på ett par ställen så skulle man tydligen anmäla sig tre timmar innan avgång vid en disk.
Där jag satt mitt i planet hit var det stekhett så jag var riktigt svettig och äcklig när jag klev av.
Glädjande hade jag planerat för tvätt och klädbyte och tagit med rena kläder och nessesären.
Men det fanns inga toaletter med handfat, utan jag fick tvätta av mig i raden av handfat och fick använda toapapper att torka mig med.
Hade ett roligt samtal under tvätten med en kvinna som också piffade till sig. Dock utan att klä av sig på överkroppen som jag fått göra.
Planet hade huvudsakligen manliga resenärer i 25-40 årsåldern. Några få familjer och några par men mest karlar.
De flesta var muslimer och var mycket vänliga och pratsamma. Har pratat med ovanligt många medresenärer på denna resa.
Att det var ett flygbolag från ett muslimskt land som flög till ett annat muslimskt land märktes då de hela tiden visade åt vilket håll Mecka låg åt.
Hade resan inte varit så lång och plågsam så hade jag haft jätteroligt.
Men nu satt jag måste fast innanför mina sovande radgrannqr och broderade.
Ska bli intressant och se hur det blir på flyget till Sydney.
Måste också nämna att vi fick en liten goodibag med tofflor, strumpor, tandborste, tandkräm och läppcerat.
Det har jag inte fått på nästan trettio år då jag flög med Virgin Airlines till Orlando.
Kommentera