För sextio år sedan var en svensk konstnär i Spanien och träffade en annan svensk konstnär som jobbade med betong och kände Pablo Picasso eller något åt det hållet.
Han såg i alla fall till att kommungubbarna i sin hemstad Kristinehamn köpte Picassos staty och flyttade den till Sverige.
Jag var här för länge, länge, otroligt länge sedan och velat åka tillbaka. Den är ju trots allt lite lagom udda och att det vinns en Picassostaty vid Vänerns kant är ju också det lite udda.
Så när vi passerade på väg Norge ville jag åka ut till den och titta igen.
Det myckna regnet gjorde att platsen, som har ett fik och en restaurang och bådhamn, var lite lagom öde.
Vi felparkerade bilen och gick förbi fiket, där de två tjejerna som satt där fick bråttom att flytta på sig. Troligen jobbade de där och hoppades få några kunder.
Men tyvärr, vi gick bara ut till statyn, tog några kort och läste lite om den och sedan gick vi tillbaka till bilen och åkte vidare.
Här är nog mycket folk en varm och solig sommardag.
Nu ekade det tomt.
Jag hade fler monument och statyer jag ville se.
Strax innan Sunne står ett stort monument som uppfördes som symbol för den finska invandringen till Värmland, Stamfrändemonumentet.
Har passerat här flera gånger men aldrig stannat. Har tagit kort i farten.
Men nu ville jag stanna och ta lite kort, trots att det vid det här stoppet regnade ganska som rejält.
Det gäller att passa på, vet ju inte om jag kommer passera här igen.
Jag kravlade mig upp på sockeln och Dan tog snällt en skock kort.
Sedan skulle jag ta mig ner...
Jag är lika smidig som ett kylskåp och Dan fotograferade med glädje där jag kravlade mig ned för de blöta stenarna.
Men till slut var jag nere och kunde skrattande titta på alla tokiga bilder han tagit!
Alla kort behöver inte vara perfekta och fina. Ha, ha.
Kommentera