Tittade på en TV-serie häromdagen och då satt de och spelade Memory.
Genast kom jag och tänka på mamma. Hon älskade att spela spel.
När mor och far hade kalas var det ofta som hon ordnade med diverse lekar.
Vi hade ett gammalt Memory, som jag fått när jag var i nedre tonåren tror jag, och som överlevt i många år.
Det plockade hon fram många gånger.
Vi gjorde till slut ett personligt Memory med bilder på familjen. Det åkte fram både vid fikastunder och julfiranden.
Den stora favoriten var Kinaschack. Hon var helt suverän på att hitta långa väggar att hoppa med kulan.
Även när hon började få stora problem med demensen så kunde hon spela Kinaschack och hon var lika bra som alltid.
Hon kunde inte alltid komma ihåg vad vi hette eller ens vem vi var men att hoppa runt med kulorna kunde hon.
Det blev mycket spelande under det sista året hon bodde hemma.
Chinaschacket stod alltid framme på bordet inne i finrummet.
Tänk vad olika saker kan framana gamla minnen.
Mamma var så finurlig, klurig och påhittig. Att sitta still och bara va, var inte hennes modell. Man skulle alltid hitta på något.
Helst då alla möjliga sorters spel.
Lilla mamma, hoppas att hon spelar spel uppe i himmelen.
För att knyta an till bilden längst upp. Mamma älskade också att lösa korsord.
Det satt hon med jämnt.
Även den första tiden på Kavlagården, när hennes demens hade blivit värre, klarade hon av att lösa korsord men hade svårt att skriva.
Hjärnan är verkligen en konstig manick. Du minns inte vad du är men du kan fortfarande lösa korsord.
Mamma, vad jag saknar dig!
Kommentera