Hipp som happ hamnade jag i Karlskrona.
I brist på biobesök behöver jag annat att distrahera mig med så då blir det lite tågresor här och var.
Så då satte jag mig på tåget ner till Blekinge för att hälsa på hos Rosenbom. Det är trettio år sedan jag var och hälsade på honom senast. Så det var verkligen dags nu.
Jag hade lite fler platser i Karlskrona som jag ville besöka också utöver Rosenbom. Hade inte köpt biljett hem utan jag skulle ta den tid det tog. Problemet är bara att Karlskrona är inte stort, väldigt litet faktiskt, så efter en halvtimma hade jag nästan sett allt jag ville se. Det kom lite regndroppar då och då men inget som störde något större.
Jag hade tänkt att gå på bilmuseum men det öppnade inte förrän i juni och de andra intressanta museerna var stängda pga corona. Så jag traskade tillbaka till Rosenbom. Kom på att i min iver att hitta någon som kunde fotografera mig med honom glömde jag att verkligen titta på honom. Så gjorde ett återbesök och tog massor av kort och inspekterade honom noga. Nu fanns det givetvis lite folk där när jag kom.
Annat var det när jag kom dit första gången. Då var det helt tomt till en början. Amiralitetskyrkan där Rosenbom står utanför ligger lite i ett bortglömt hörn av stan. Så jag plockade till en början fram min selfiepinne och tog lite bilder men de blev inget bra. Rosenbom är en rejäl grabb. Men så fick jag syn på en militär ca 100 meter bort. Jag rusade nästan skrikande fram till honom och frågade om han kunde hjälpa mig. Han hade egentligen inte tid men förbamade sig över mig. Han skulle se till att alla tvättade händerna innan de gick in och åt i militärbasens matsal. Ett viktigt jobb i dessa tider. Jag är honom evigt tacksam att han hjälpte mig. Hade grämt ihjäl mig om jag inte fått några bra bilder med Rosenbom. Det var ju för att ta ett liknande kort som det som pappa tog på mig och mamma för trettio år sedan som jag var där.
Återstående tid promenerade jag runt i den mysiga lilla staden där allt mer eller mindre har med marinbasen att göra. Det vimlar av statyer över diverse viktiga gubbar men även en lite söt skeppspojke.
Sötats var dock den lilla, lilla statyn på Nils Holgersson. Den står lite sådär i ett hörn på väg till Amiralitetskyrkan. Lätt att missa.
Tog också en tur in i Fredrikskyrkan och tände ljus för far och mor. Den var precis nyrenoverad och de måste blåst ut den fullständigt för det enda som verkade vara kvar från förr var den otroligt fina orgeln. Annars var allt nytt och mycket avskalat. Altaret var av sten och det fanns ingen altartavla, inte ett kors ens. Kyrkan var helt vitmålad och gav ett mycket ljust intryck. Det fanns heller inga bänkar utan stolar var uppställda i korta rader. Det var visst tänkt att kyrkorummet skulle kunna användas till alla möjliga saker. I mittgågen stod en enorm dopfunt som påminde om en båt. Lite klumpig och mörk men passade ändå in.
Det blev ett mycket trevligt besök i den lilla staden. Nöjd efter att vandrat runt i lite över två timmar tog jag tåget hem igen. Det blev en alldeles lagom tur och jag fick en massa nya intryck att tänka på. Kände mig mycket bättre.
Det stod överallt på tågen vikten av att hålla avstånd. Det var verkligen inte svårt. Flera gånger hade jag egen vagn. Det var väldigt glest på lokaltågen. Bara lite mer på SJ-tåget som jag åkte med mellan Alvesta och Emmaboda. Men ändå inte så mycket att det trängdes på något vis.
Det är härligt att åka tåg och jag får titta runt om jag kan hitta på någon annanstans jag kan göra en kortare dagstur till. Nästa vecka blir det en lite längre tur.
 

Kommentera

Publiceras ej