Sista sträckan gick fort.
Jag hade fått för mig att den var 12 timmar men var "bara" 8. Jag lyckades sova ett par timmar så det kändes som det gick mycket fortare än det gjorde. Tack o lov.
Det varvet äldre plan, 2,4,2. Med smala gångar och ännu smalare toaletter.
Men de vackert utstyrda, vilka snygga klänningar, personalen var supertrevliga.
Aldrig varit med om så omtänksam och serviceminded flygpersonal förr.
Det är annat än de sura kärringarna på KLM.
Maten var ovanligt god men första målet var det nästan så att jag behövde titta med förstoringsglas för att se den lilla pirogen. Tack inkom hade jag köpt med mig för mellanmål.
Frukosten var däremot väl tilltagen och mycket god.
Väl framme gick det otroligt snabbtest komma igenom tullkontrollen. Ta ett foto i en maskin på ett ställe tillsammans med att man la i passet och sedan läsa av kortet i en annan maskin. Tog inte många minuter.
Fick hjälpa en dam som inte såg så bra.
Sen tog det tvär stopp.
Jag väntade och väntade och väntade men ingen väska dök upp.
Det visade sig att den hade blivit kvar i Istanbul. Vanligt om bytet blir för snävt, berättade han som hjälpte mig.
Jag var inte den enda vars väskor blivit fast för.
Tack o lov är den på väg, åker samma sträcka som jag men ett dygn senare. Så imorgon ska den dyka upp.
Så jag får börja mitt Australienäventyr med att köpa lite nya kläder.
Är sååååå trött på byxorna och tröjan jag bott i en dans för mycket.
Det enda positiva var att det gick snabbt genom säkerhetskontrollen. Det var bara att lämna unresevisat och en lapp om att min väska var på avvägar. Sedan fick jag gå igenom utan minsta kontroll.
Kommentera