Ibland så lyckas jag planera en dag mycket väl.
Jag började dagen med att gå till sjukgymnasten tidigt.
För att ta mig dit utan att storastorasyster skulle behöva köra mig så åkte jag med systeryster till Aneby och efter en mindre väntan så tog jag tåget ner till Nässjö och gick sedan upp till sjukgymnasten.
När jag var klar där kom min jobbarkompis från Göteborgstiden och hämtade mig.
Vi åkte iväg till Mattarps Bokskog, sedan blev det en lätt lunch hemma hos dem innan jag tog tåget in till Jönköping för att gå på bio resten av dagen. Allt flöt på mycket bra.
Det började bra direkt!
Nässjö kommun hade precis invigt en ny rondellkonst, en vacker jordglob. Snälla som de är, så stannade de och hjälpte mig ta lite kort i rondellen. Blev lite roligt när en skock jobbare, som satt ute och fikade en kort bit från rondellen, började tjoa på oss. Jag skuttade glatt runt i rondellen. Nu har jag tagit kort i alla rondeller i Nässjö.
Vi åkte sedan på många krokiga vägar som gick genom vacker natur innan vi kom fram till Mattarps Bokskog.
Den naturligt växande skogen är numera ett naturreservat och jobbarkompisens bror brukade hålla ordning på Höglandsleden, som går genom skogen, så kollegan och hans fru hade varit här många gånger. Både bara för att vandra men också för att hjälpa till att städa leden.
Vi gick inte så långt på leden då vi dels inte hade så mycket tid men också för att jag glömt ta med mig bättre skor. Inte lätt att gå i skog i sandaler. Men den lilla biten vi gick var mycket vacker.
Det blir något speciellt med bokskogens täta lövverk. Ljuset silade ner mellan löven.
Vi satte oss vid ett bord och åt upp gofikat de tagit med.
En mycket trevlig och härlig stund.
Sedan åkte vi vidare till en liten damm en bit bortom ytterligare krokiga vägar.
Här var det helt magiskt!
Det var helt stilla och skogen och himlen speglade sig i vattenytan och lite då och då hoppade fisk upp. Jag blev alldeles tagen av det vackra.
Hade kunnat stå där hur länge som helst.
Det gick att gå runt dammen men vi var tvungna att åka vidare. Jag var tacksam för den stund jag fick där.
Det gick att gå runt dammen men vi var tvungna att åka vidare. Jag var tacksam för den stund jag fick där.
Vi åkte hem till deras nya lägenhet som var helt kanonbra planerad och fin. Hade kunnat bo här hur lätt som helst, om den legat någon annanstans än Nässjö. Skulle varit för läget då. Det var gångavstånd till stationen.
Frun fixade en jättegod omelett med kantareller som jag intog innan de följde med ner till stationen.
Där tog vi farväl och jag fick vänta en kort stund innan tåget avgick mot Jönköping.
Först såg jag Gustaf Filmen. Ensam i salongen och filmen var alldeles för mycket moralkaka för att vara riktigt bra. De bankade in vikten av att ta hand om sin familj. Speciellt rolig var den heller inte. Jag blev mycket okoncentrerad efter ett tag och pysslade med lite annat ett tag.
Film nummer två däremot var helt underbar!
IF - Låtsaskompisar var en galet härlig hjärtevärmare. En liten tjej, vars mamma dött några år tidigare och hennes far nu också hade hamnat på sjukhus , kunde helt plötsligt se konstiga figurer, låtsaskompisar vars unga påhittare hade glömt bort dem när de växte upp.
Den var så otroligt charmig att jag blev galet förtjust i den. Lät mig inte ens störas av de unga tonårsgrabbarna, det var bara vi i salongen, som flyttade runt i salongen och gick på toa flera gånger.
Flöt nästan ut ur biografen efteråt. Vilken underbart slut på en härligt bra dag.
