Idag tog vi tåget in till Lissabon.
En ca fyrtiofem minuter lång resa. Vi var ju bara tvugna att testa hur tågen är här.
Och jag gillar att åka tåg och Sara jobbar inom tågen.
Inte den högsta standarden men det tog oss dit vi skulle och var billigt.
Vi kom till ett stekhett Lissabon som var fullt med folk, trots att det är ganska så tidigt på turitssäsongen.
Lissabon är byggd på branta berg, så skulle man upp från kustremsan så var det bara att gå i branta backar eller höga trappor.
Vi tog oss upp till Lissabons fina och gamla, byggd 1146, sista biten var det hiss, tack o lov.
Katedralen som klarat flera jordbävningar och byggts om flera gånger kanske inte är så stor men den är fylld med kapell och olika valv.
Först gick vi upp och tittade på en musiedel med gamla guldbroderade prästdräkter. De sparade verkligen inte på prålet förr i kyrkan. En prästs tron var prydd med strutsfjädrar.
Man fick inte ta kort här men jag hade missat det, tills Sara sa till mig. Oops!
Men i övriga kyrkan kunde man fota hur mycket man ville.
Vi gick bland alla kapellen och tittade på allt som fanns. Det var ibland en överdådig prakt.
Men mycket sevärt och intressant.
Det var gott om folk men aldrig trångt. Ljudnivån blev lite hög vid ett tillfälle och då hyssades det.
På flera ställen kunde man tända ljus, både elektriska och riktiga. De elektriska tändes när man stoppade i 50 cent.
Jag både tände ett par elektriska och ett vanligt ljus. Finns många att sända en extra tanke till.
Överallt i Lissabon så var det fullt med tuktuks eller små bilar som såg ut som bilar gjorde i bilens barndom och erbjöd guidade turer.
De var så många att det ibland blev trafikkaos. Det var också lite jobbigt att gå runt bland dem. Många var grilligt smyckade och passade in i den gamla miljön.
Vi åt gott innan det var dags att ta tåget tillbaka till Estoril och göra oss iordning för kvällens fest, en slags förfest till morgondagens bröllop.
Vi vandrade nere vid vattnet fram till stationen. I kanalen gled ett stort kryssningsfartyg sakta fram. Det stod fullt med folk uppe på skeppet och tittade mot staden.
Hade gärna stannat längre inne i Lissabon men vi måste piffa upp oss inför kvällen, då vi ioförsig ska tillbaka till stan.
Det blev en svettig hemresa med tåget. Det var stoppfullt med folk som aldrig tyktes kliva av utan bara bli fler och fler.
Efter halva resan blev det till slut luftigare i den annars övervarma vagnen.
Vi kåmpade oss upp för backen till hotellet på stumma ben. Det var stekande hett, så vi bestämde oss för att ta ett svalkande dopp i poolen innan vi gjorde oss iordning.
Behövdes verkligen!
Kommentera