Fick ett meddelande på morgonen från systerdotter och närmaste granne som undrade vad jag ulle göra under dagen. För hon och Lovistovis skulle åka till Skurugata och undrade om jag ville följa med.
Det ville jag! Har inte varit där på jag vet inte hur många år så det var verkligen dags att åka dit igen.
När vi kom fram ville systerdotter gå direkt upp till Skuruhatt. Det vill inte Lovistovis och jag. Vi ville gå ner till Skurugata. Vi vann. Det är verkligen ingen enkel promenad men klart mödan värt.
Det börjar lite lagom men när man kommer ner till ravinen blir det emellanåt riktigt jobbigt. Mängder med stenar att hoppa runt på och en och annan rot och nerfallen stam. Men det är det som gör att det är så roligt att gå där.
Naturen har skapat en häftig ravin omgiven av höga och mestadels raka bergväggar. Det är många tankar som far genom huvudet om hur platsen skapats. Speciellt i nioåringens huvud.
Jag är lika vig som ett kylskåp, så jag fick kämpa på mellan stenarna och upp och ner för branterna. Men det är en så otroligt läcker plats. Jag tycker också att det är väldigt roligt att hoppa och traska runt på stenar så platsen passade mig bra. Det är roligt att få kämpa lite. Inte roligt om det bara är platt barmark hela tiden.
Lite lagom mör i benen kom vi efter en trekvarts kämpande till en korsning i skogen. Där kunde man välja på den svåra vägen och den lätta vägen upp till Skururhatt. Jag valde det lättare alternativet medan de andra kämpade på uppför den mycket brantare stigen. Mitt val var lättare men hela tiden uppförslut och benen var rätt trötta som det var. Men till slut kom vi upp till den andlöst vackra utsikte uppe på hatten.
Man ser vida omkring och det blev massor av fotograferande. På sommaren kan det skilja 20 grader när man är nere i Skurugata. Det var heller inte speciellt varmt ute, bara några grader. Men solen värmde och det var stilla nere i ravinen. Jag fick skala av mig lite när jag blev varm. Men när vi kom upp på toppen gick solen i moln och vi blev kalla.
Så efter en stunds vila och njutning traskade vi ner till parkeringen och intog vårt medhavda fika vid borden som fanns där. Det blev en trevlig stund i det svala vårvädret.
Hela besöket var mycket trevligt och jag är jätteglad att systerdotter frågade om jag ville följa med. Man behöver inte åka långt för att hitta roliga saker att göra.
Kommentera