Sitter och tittar på bilder från när jag ensam bilade runt Norge 1995.
Där kom jag till bilderna när jag försökte köra upp för norra Europas högsta berg, Galdhöpiggen 2469 möh.
Ok, man kan inte köra änna upp till toppen men till en hytta på 1841 meters höjd.
Kommer inte ihåg hur jag fick denna idén men jag hittade väl någon broschyr någonstans eller såg jag skyltar längs med vägen. Jag gjorde i alla fall ett försök att ta mig upp för berget med bil.
Vid tullstationen en bit upp så frågade jag grabben som tog betalt om jag skulle klara att köra upp med min lilla Volvo 340. Tog jag bara det lugnt så skulle det inte vara några problem. Jag rullade försiktigt iväg.
Vägen som mest bara var krossad sten slingrade sig upp för bergväggen. Det blev snabbt brant och bilens motortemperatur gick direkt upp till strax under kokpunkten.
Jag blev oroligare och oroligare. Skulle jag verkligen klara att köra ända upp till Juvashyttan? Det var väldigt brant och bilen liten. Benen kändes som gele. Vid ett tillfälle stannade jag för att gå ur bilen för att ta kort och det blev riktigt obehagligt. Tänk om handbromsen inte fungerar? Det blåste hårt över kalfjället och jag skyndade mig snabbt tillbaka in i bilen. Jag var långt över trädgränsen.
Jag får bara mer och mer panik. Tänk om bilen börjar koka och hur skulle bromsarna klara den sanslöst branta vägennär jag skulle ner igen. Ibland går vägen bara rakt upp utan några kurvor. Jag mår illa av nervositet.
Jag vet inte hur långt jag kom men efter vad som kändes en evighet och ingen hytta i sikte, bestämde jag mig för vända neråt. Till slut var jag nere på säker och planare mark och lättnaden var enorm. Nästan svimfärdig av utmattning.
Det var en otrolig upplevelse och efteråt kunde jag tycka att det var kul att jag gjort ett försök men just där och då var det bara en väldigt hemsk upplevelse.
Men jag hade ändå fått blodad tand på att köra upppå höga höjder för när jag kom till uppfarten till Dalsnibba några timmar senare körde jag upp. Den ligger på 1500 meters höjd och hade mycket bättre väg upp. Hade läst om den i en Harlequinbok annars hade jag nog missat den.
Utsikten över Geiranger var bedövande vacker. Sedan blev det en slingrande väg ner till fjorden och en slingrande väg upp på vägen därifrån
Det finns så otroligt mycket vackert att beskåda i Norge. Svårt att få nog av de snöklädda fjällen. Två bilresor har jag gjort genom det avlånga landet, -92 och -95. Jag skulle gärna ge mig iväg på en bilresa igen. Men jag har inga problem med att ta en tågresa till Oslo eller tillbaka till Narvik.
Bara jag får vara ute och resa är jag glad.
Kommentera