Spielbergs suveräna film om när New York Times och Washington Post, som filmen handlar om, fick tag i hemligstämplade papper om USA krigande i Vietnam under 30 år. Det visade hur fyra olika presidenter hade ljugit i åratal om vad USA gjorde där. Som utrikesminister McNamara utryckte det i sin hemligstämplade rapport: 70% av anledningen till hade de krigadet år ut och år in i Vietnam, var att USA förlorar inte ett krig. 20% var att stötta komunisterna och endast 10 små ynka % var för det vietnamisiska folkets skull. Helt sanslöst! De offrade heller hundratusentals människors liv, än att ge upp eller erkänna sig besegrade. I trettio år!!!! Vad de hade där att göra över huvudtaget är ett mysterium. Likaså fransmännen, som började det hela när de invaderade det lilla landet över hundra år tidigare.
När New York Times tryckte delar av alla papper de fått tag i, 1973, var Nixon president och han gjorde allt för att få stopp på det hela. Han försökte dra dem inför domstol för att stoppa dem att trycka mer i sin tidning. Då skrev Washington Post, som också kommit över de hemligstämplade pappren, om det hela i sin tidning. Andra följde så småningom efter också.
Det är tidningens ägare och redaktör som filmen följer. Helt suveränt spelade av Meryl Streep och Tom Hanks. Filmen är högintressant varje sekund, även om det inte är svårt att förså hur utfallet blir i domstolen.
Det är heller inte svårt att förstå varför Spielberg har skyndat på att göra denna film. Gjord på under ett år, vilket tydligen är otroligt ovanligt. Det är inte svårt att förstå likheterna mellan Nixon, som gjorde allt för att dölja sina olagliga påhitt och Trump, som också vill stoppa vad journalisterna skriver i USAs tidningar.
Minsta lilla biroll är besatt av otroligt bra skådespelare och hela filmen är en fröjd att titta på. Jag är helt överlycklig efteråt. Nästan flyger ut ur salongen.
Scenerna som visar hur de tryckte tidningar förr är så jätteläckra. Hur sättarna lägger ihop typerna och pappret rusar fram överallt.
Meryl och Tom är verkligen värda sina Oscarsnomineringar, den sanslösa tjugonde för Meryl och den femte för Tom. De är en ren fröjd att titta på. Speilbergs bästa film på länge.
Se den!
Kommentera