Vilken underbar dag det blev!
Den började med hundtävlingar på Elmia.
Min skolkamrat var där med sina tre hundar, tävlade med en Yazoo.
Efter mycket sökande körde till slut bästabästisen mig till Forserum så jag kunde ta tåget därifrån.
När jag anlände till Hundmässan på Elmia strax efter öppning så var det lagom med folk.
Jag gick direkt till agillity-tävlingarna för att se om jag kunde hitta skolkompisen.
Såg henne snabbt och kom lagom till hon skulle tävla med sin bordercollie Yazoo.
Men jag fattade inte alls hur tävlingen fungerade.
Ingen hoppade samma bana. De verkade bara gå in och ta alla hinder ett par gånger.
Andra bättre än vissa, milt sagt. Det var inte alla hundar som var vana vid de höga ljuden av sorlande människor och mängden med folk. Blev fler och fler och till slut var det packat.
När jag fick tag på kompisen berättade hon att man tävlade för poäng. Varje hinder hade olika antal poäng och du ville få ihop så många som möjligt. Därav den konstiga hoppordningen av hundarna.
Nästa tävling hade lite anorlunda hinder, där kom kompisen tvåa i sin klass.
Sist var stafett, den var rolig.
Det var tre olika banor, det går inte att hundar ska starta och sluta på samma hinder.
När första hunden kommit över sitt sista hinder så ljöd en visselpipa och så kunde nästa hund starta.
Yazoo gjorde ett slarvfel på slalomen, vilket irriterade kompisen otroligt. Men sista hindret tog hon med en otrolig längd.
Hon hoppade upp långt innan hindret men kom ändå över utan att riva. Imponerande!
Träffade också på några känningar från här hemma men de måste tyckt jag var väldigt konstig.
Det höga sorlet av röster och mängden av människor gjorde mig helt utmattad. Så jag fattade knappt inte vad de sa när vi pratade.
När kompisen tävlade gick jag närmare banan för att film och sedan gick jag utan att säga hej då till känningarna. Klarade inte av att försöka prata med dem.
Så dock hejdå till kompisen, hennes make och alla hennes goa hundar. Unge Cai är fylld av energi och kunde inte sitta still men Mick och Yazoo var hur mysiga som helst.
Trots utmattningen var det kul att ha varit där.
Så roligt att se hur olika pli människor har på sina hundar. En del hundar springer bara runt och skäller och fattar noll av det matte försöker säga.
Kompisen har däremot otroligt väldresserade hundar. Cai hade fått sitta i sin bur hela tävlingen men ville inget annat än att tävla.
Jag hade fem timmar till det var dags att åka tillbaka till Rosenlund för Melodifestivalen. Arenan öppnade klockan arton.
Det fanns aktiviteter i Rådhusparken, en trio tjejer sjöng Melodifestivallåtar, här fanns också flera tält med diverse företag och ett glittrigt bås där man kunde ta kort. Inne i ett tält kunde man ta kort med Bollibompa-draken. Jag ställde mig i kön till båda.
Sedan gick jag givetvis på bio. Orkade inte hitta på något annat på mina trötta ben.
Men där strulade det. Mitt Guldstolenkort fungerade inte!!!!!!!!!!
Varken i appen eller i kassan.
Den helgansvarige ringde sin support men hon missförstod honom helt och trodde att jag försökte köpa två biljett till samma förseställning, vilket inte går, eller att det inte funkade för att det var tredje gången jag skulle gå på gapskrattsroliga Bridget Jones - Mad About the Boy.
Inget stämde. Men den underbara personalen såg till att jag ändå kunde gå på bio utan att behöva betala.
När filmen var slut slängde jag i mig lite sushi innan jag tog en full buss upp till Elmia.
Hade satt på mig min oranga boa och det gjorde att alla möjliga började prata med mig. Alla förstod var jag var på väg.
En familj med en gullig förståndshandikappad son hade alla glittriga hattar och vi pratade massor på vägen upp. Sonen tyckte det skulle bli så roligt. Stötte på dem senare i arenan och vinkade glatt till grabben.
Kom till arenan några minuter innan den öppnade och köerna var redan rätt långa men det gick fort att komma in.
En funktionär gick runt och skrek om att vi skulle skynda oss så vi kom in i värmen. Men det var väl ändå vårat fel att det var köer? Först blev man kroppsvisiterad och de gick igenom ens fickor och sedan fick man skanna biljetten. Det var ju inget vi kunde skynda förbi.
Väl inne gick jag direkt på systerdotter och fd närmaste granne med dotter. När vi precis mötts sticker Casper från Arvingarna ut huvudet bakom ett skynke och börja hetsa på publiken.
Är ni taggade?!!!
Alla skrek ja!!!
Han var igång under hela kvällen. Manande på publiken när de kom till Green Room och när de gick upp på scen. Sådant som inte syns på tevesändningen.
Det hände massor i arenan. Sponsrande företag som hade diverse gratis tävlingar.
På ett par ställen kunde man få en film på sig själv i 360 grader. Jag och systerdotterdottern dansade på pucken man fick stå medan kameran snurrade runt flera gånger.
Jag satt jättebra men inte där jag trodde. Hade fått för mig att jag satt högt upp i ena kurvan.
Jag satt i kurvan men på rad tre. Vilket gjorde att artisterna gick förbi flera gånger när de skulle till och från Green Room.
Familjen med två barn i kanske 6-8 årsåldern hade två plakat med sig som de vevade med när de satte sig. Det gjorde att jag inte såg något. Påtalade detta till deras far.
Veva gärna med dem men inte så högt.
Men när deras favorit Scarlet kom, sist ut, så hade den ena somnat och den andra satt och viftade med sin skylt så de skymde inget.
Jag satt bra till både för allt som hände på scen och allra mest Green Room. Kul att se sådant som inte syns i teven.
Hur de sminkade både kompositörerna och artisterna.
Viktoria höll de på med länge.
En annan systerdotter satt rakt neranför på parkett och hon fick ta i hand med Viktoria när hon gick förbi henne på vägen till Green Room.
Det var så otroligt roligt att äntligen få gå på en livesändning av Melodifestivalen, var på Eurovision i Stockholm 2016.
Roligt att se hur allt går till mellan artisterna, hur de skyndar på för att plocka fram och bort allt.
Det var ett helt otroligt tryck i ljudet vilket gjorde vissa framträdande mycket bättre än när jag hört dem i sändningen.
När Scarlet rockade loss så lyfte nästan taket på Husqvarna Garden.
Mellanakterna var toppen, speciellt den om den ökända Museirondellen mitt i stan.
Jag ville inte att det skulle ta slut och hade ju tur att det var finalkval direkt efter, vilket gjorde sändingen en halvtimme längre.
Roligt att se Ronny och Ragge, även om det nu inte är min sorts humor.
Fame var med i någon minut. Kul för dem att ta sig till Jönköping och klä på och sminka sig för så kort tid.
Lite längre tid fick Uffe Persson när han avslutade sändningen med sin Nästa Weekend.
Ett bidrag som jag aldrig såg på teven. Det var fest i Immanuelskyrkan och för att få folk att komma dit så skulle de avsluta kvällen med visning av Melodifestivalen. Men de hade inte kollat upp i förväg hur man kopplade ihop vhs-apparaten med projektorn och när det kom folk som berättade att Stad i Ljus hade vunnit så gick alla hem.
Nästa dag hade de en visning till slut men när jag kom dit hade de redan startat sändningen och jag missade Uffe Persson som var först.
Lycklig lämnade jag till slut arenan efteråt.
Det hade varit helt underbart att få vara med under Melodifestivalens sista delfinal.
Under kvällen fick Arvingarna och Svarlet högst applpåder och illvrål.
När finalkvalet drog igångvar det Dolly Style som var absolut populärast. Jösses, vad barnen skrek!
När de spelade upp vilka alla artister var som tagit sig till nästa lördags final så fick Grezsula, KAJ, Scarlet och Dolly Style högst jubel. Ganska så tyst när Måns sång spelades upp.
För min del får gärna Scarlet eller Dolly Style vinna. Kul att sända något annat.
Men vi kan inte skicka finska KAJ året efter vi haft norrbaggar tävlande för Sverige!
Kommentera