Jag vet att de som känner mig har svårt att förstå att jag en gång har varit mycket blyg och osäker.
Nu tutar jag på utan hejd. Pratar med vem som helst. Jag blev en helt annan människar efter att jag varit i USA och jobbat som au pair.
Men i tonåren och tidig tjugårsålder var jag mycket blyg.
Jag höll mig undan så mycket jag kunde för jag vågade inte umgås med med folk som jag inte kände väl. Ville göra mig så osynlig som möjligt.
Jag gillar fortfarande inte att gå på större fester men jag har lärt mig att hantera det bättre nu. Det är ingen som märker att jag bara vill bort.
Kommer ihåg när jag satt och grät i bilen utanför ett vandrarhem i Skåne när jag skulle gå in och våga fråga om de hade ledigt rum.
Under de första ensamresorna ner till Göteborg så vågade jag inte gå på bio då jag inte fattade hur man såg när filmerna gick. Jag var så blyg att jag inte vågade fråga.
Jag vågade heller inte gå på utländska filmer och då menar jag de som inte var från USA och Storbritannien.
Jag kan inte svara på varför jag inte vågade gå på dem. För så bra på engelska var jag inte i början av tjugoårsåldern, utan jag behövde läsa texten. Så att gå på en fransk film skulle ju inte vara någon skillnad.
Men hur det än var så vågade jag mig inte in i biomörkret på franska Nikita 1990.
Det hjälpte inte att den blev en stor hit och gick länge på bio.
Jag såg istället den amerikanska versionen några år senare. Den blev ingen hit...
Men nu visas Nikita på bio igen, då som klassiker och bara en visning.
Så nu ska jag rätta till mitt misstag att inte gå på dem för så många år sedan.
Undrar vilken film som jag såg som inte kom från Sverige, USA eller Storbritannien?
Får ta och kolla upp det!
Får ta och kolla upp det!
Kommentera