Det är inte ofta som det är paus mitt i en film.
Första gången jag råkade ut för det måste ha varit när jag var på De Tio Budorden med kusinvitamin och hennes föräldrar på Folkets Hus i Bodafors i slutet på 70-talet eller möjligt tidigt 80-tal.
Filmen är 3.40 lång. Längsta film jag någonsin sett på bio.
De andra gångerna jag var på bio med paus var när jag var i Portugal 2004 och på Malta 2006.
Jag blev mer än förvånad när jag var på King Arthur i Albufeira 2004.
Helt plötsligt stod det PAUSADO på bioduken och alla ställde sig upp och knallade ut ur salongen.
Mycket för att röka, som de gjorde precis utanför salongen.
Likadant var det med biobesöken på Malta.
Känns så konstigt när man gör paus mitt i en film som inte är speciellt lång. Skulle väl tro att biograferna var lite lagom omoderna och behövde ta en paus när filmrulle skulle bytas.
Vid senaste besöket i Portugal förrra året så var det inte längre någon paus. Tack o lov!
Nu var det dags igen och då här hemma i Sverige.
Jag såg Brutalisten som är 3.20 plus en kvarts paus efter 1.40.
Tyckte det var lite konstigt med paus innan jag gick på den. Såååå lång var den inte.
Men när jag väl såg den så kändes det helt naturligt med paus, bra även.
Brutalisten handlar om den ungerske arkitekten som kommer till USA strax efter andra världskrigets slut. Där försöker han hitta sin plats i det nya landet och börja jobba som arkitekt igen.
Men trots att han träffar en välgörare så blir inte livet lätt. Han har svårt att anpassa sig i USA.
Filmen är otroligt hyllad och har vunnit mängder med priser och ligger bra till att får Bästa Film på Oscarsgalan på måndagmorgon.
Det är en otroligt bra film men jag tycker väl inte att den är den bästa filmen. Det tycker jag Dune Part Two är.
Men jag gillade den mycket mer än jag trodde den skulle va. Det är ett tungt ämne som utspelar sig, nöd, elände, droger och avskyvärda rikemän.
Men på något konstigt sätt funkar det utan att bli för tungt. Skådespelet är surperbt. Adrian Brody har rensat Bästa Skådespelare på alla galor inför Oscargalan och han kommer få den med.
Resten är ockå helt otroliga.
Nu över till pausen.
Den inträffar halvvägs och känns helt naturlig.
Filmen är indelad i olika kapitel och när den startar upp igen efter pausen så har den helt ändrat ton.
Det funkar jättebra och känns verkligen passande. Det var lite som att se en ny film eller en uppföljare ska jag mer säga.
Det blir mörkare och mer tragiskt men om igen, aldrig FÖR tungt.
Den går otroligt snabbt och blir nästan förvånad när den efter ett kort sista kapitel, igen i en helt ny ton, slutar.
Det samma tycker den andra som var i salongen.
Hon höll på att arbeta sig igenom alla filmer som nominerats till Bästa Film på Oscarsgalan, tio stycken. Hon hade missat ett par och ett par har inte haft permiär i Sverige än.
Vi kom igång att prata film redan i pausen och sedan fortsatte vi en stund efter filmen.
Hon brukade gå ganska ofta. Jag tror att jag sett henne på diverse förhandsvisningar.
Så roligt att få prata film, kan hålla på och prata hur länge som helst.
Så glad och lättade när jag till slut gick mot stationen för tåget hem.
Var rädd för att Brutalisten skulle vara tung och jobbig. Det är ju sådana filmer som filmälskare går igång på må.
Men allt elände i filmen blir på något konstigt sätt aldrig för mycket.
Jag är på något konstigt sätt glad när jag lämnar biografen.
Ett bra betyg för en film med ett sådant jobbigt ämne.
Kommentera