Det går inte att beskriva hur jobbigt jag tycker det är att städa dvs dammsuga och tvätta golvet.
Värst är dammsuga.
Jag har väl aldrig varit någon person som håller mitt boende kliniskt rent men sedan jag fick MS har det blivit längre och längre mellan städningarna.
Det är något med dammsugandet som suger ut minsta lilla energi ur mig.
Det är nog det monotona ljudet kombinerat många sidorörelser med huvudet som gör att jag blir så utmattad.
Det är likadant när jag går i butiker och tittar efter något. Fram och tillbakarörelsen med huvudet gör mig yr och trött.
Jag har skjutit på städningen länge nu. Kommer inte ihåg när jag städade senast men nu gick det inte att dra ut på det längre.
Det var bara för skitigt på golvet. Katthår och kattsand överallt på golvet.
Katten hade också spytt på flera ställen.
Det är sällan jag ser eller hör honom spy men jag ser spåren efter honom. Nu var det flera ställen som han spytt på.
Tack o lov inte på parketten i mitt kontor, ej heller i köket. De två och badrummet spyr han aldrig i.
Nu känns det skönt, om än trött, att jag äntligen har städat.
Nu luktar det gott av såpa i lägenheten!
Kommentera