Vilken underbart lyckad dag det blev!
Vi var tre stycken, reskompisen, körsångerkan och jag. Vi hade tre olika förslag och tillsammans blev de en mycket lyckad helhet.
Reskompisen hade aldrig varit i Habo kyrka och då tyckte vi andra två att dit måste du åka.
Han tittade på när de skulle ha gudstjänster och hittade när en bekants dotter skulle invigas till kyrkoherde av biskopen.
Det måste vi åka på!
De andra två var lite oroliga att gudstjänsten skulle bli lång och tråkig.
"Om den blir det så går vi innan den är slut!" Tyckte de. Vilket jag inte ville. Men det var ingen som hade en tanke på att gå innan denna fantastiska gudstjänst med så mycket intressant program var över.
Det hände mycket och den tog lite över enoch en halv timma men det kändes som om den gick mycket fortare.
Det började med att prästen invigdes som kyrkoherde, sedan var det körsång, barnruta, tal, predikan och nattvard.
Fullt program men allt flöt på utan minsta problem eller långa väntetider emellan.
Roligast. Att jag fick träffa en kollega från Swebus, som är präst men alltid kört buss vid sidan om. Vilket han fortfarande gör. Han var en, av två, den andre var också präst, som hörde av sig när jag blev sjuksriven på grund av min MS.
Glada i hågen åkte vi vidare till nästa stopp för dagen.
Körsångerskan hade vänner som ville bjuda på våfflor. VIlket vi med glädje tackade ja till.
Sångerskan lade dock först fram det som om det var något problem.
"Jag har något jag vill tala om."
Både reskompisen och jag trodde först att hon skulle säga att hon inte ville följa med på dagens tredje punkt. Men hon undrade bara om vi ville åka till hennes vänner, som reskompisen också kände, och äta våfflor.
Det gjorde också att vi slapp fundera på var vi skulle kunna äta lunch, söndag och Fars Dag som det var.
Det blev en mycket trevlig stund med goda våfflor och roligt samtal i vännernas ännu inte färdigbygda hus.
Det kommer bli kanon när det blir färdigt. De har övervåningen kvar att göra iordning. Vilket gjorde att sonen hade sitt "sovrum" i ett avskärmat hörn på allrummet.
Mätta och glad åkte vi sedan iväg till vårt tredje mål, Leksaksjägarnas Nostalgimuseum i Porteshult utanför Taberg.
Reskompisen och jag hade tänkt och åka hit i våras men då passade det inte med ägaren.
Museet är fyllt med leksaker från 70-90-talet, som han själv och föräldrarna samlat ihop till.
Han var en underbart nördig typ och vi fann varandra direkt.
Han var 75% av besöket.
Så totalt insnöad på att leta efter leksaker från denna speciella tid. Så härlig!
Jag kom bara genom dörren på övervångingen på en gammal ladugård på gården där han bodde, innan jag föll i trans. Montrar fyllda med små figurer och annan från alla Star Wars-filmerna.
Bredvid stod Darth Vader i egen hög person.
Jag gick i taken fullständigt och fotade i massor.
Enda smolket i bägaren var väl att det inte var någon värme på i lokalen. Ingen har ju råd att ha en massa saker som drar el igång i dessa tider. Det gjorde att körsångerskan snabbt blev djuptfryst. Vi andra två hade tjockare kläder på oss och jag blev så galet lycklig att jag inte märkte att det var kallt.
Längst in lokalen hade han ett rum med flipperspel och TV-spel i hundratals.
Reskompisen och jag ställde oss med flipperspelen. Hade hur kul som helst. Jag har inte spelat på en sådan maskin på säker över fyrtio år.
Han hade också autografer från diverse skådespelare som varit med på i filmer och besökt comic-cons.
Han hade en mössa som Krister, från Krister och Stefan, som var likadan som den han hade på sig när han spelade karaktären Birger. Samlaren hade träffat honom och Krister hade haft på sig mössan och även skrivit en autograf på den.
De två timmarna vi var där flög iväg.
I entrépriset ingår också fika som hans mor gjort. Fina och otroligt fluffiga kärliksmums och en seg god kaka med recept från hans farmor.
Vi pratade, skrattade och lyssnade till när han berättade om hur han hittat alla dessa figurer. Det fanns tusental och åter tusentals i lokalen.
När han hade börjat samla hade det varit rätt så lätt att hitta prylar.
Men folk samlar mer och mer nu för tiden och det hade blivit svårare. Ibland köpte han hela dödsbo i hopp om att hitta diverse leksaker.
Hans föräldrar var också samlare, av annant dock, men hittade då och då passande leksaker.
Nu hade det blivit dyrare men han samlade ändå som besatt.
Jag försår honom. Jag är ju helt besatt av att samla på tex popcornhinkar och tillhörande muggar.
På nedervåningen håller han på och sätter ihop till en loppis.
Här säljs både prylar som hans föräldrar hittat och filmrelaterade prylar och dockor.
Allt var inte färdigt ännu men både reskompisen och körsångerskan köpte en del.
Efter två timmar var vi klara.
Oj, vilket roligt besök.
Jag var helt uppe himmelen över allt roligt han samlat på sig och alla historier han hade om hur han hade hittat allt.
Ett så roligt besök!
För några år sedan hade han varit med i ett program på teve om samlare och vunnit. Körsångerskan kände genast igen honom när hon såg allt.
Det gjorde också att folk fick upp ögonen för honom och under sommaren, speciellt juli, hade han mycket besök.
Det kom folk även från länder i Europa på besök.
Han hade haft busslaster med pensionärer, där han fick bära upp en stackar som inte kom upp för trappan.
Företag hade haft fester hos honom och spelat spel och festat.
Meningen är att han ska få dit mer folk på besök och sådan som vill komma dit och ha kick-off och andra fester.
Överlyckliga åkte vi till slut därifrån.
Alla tre mycket glada över den otroligt lyckade dagen.
Roligt att vi alla tre hade förslag och inte bara jag som styrde och ställde med var vi skulle åka och titta på.
Vi bestämde att vi måste hitta på något tillsammans igen.
Vi har mycket roligt tillsammans och det pratas i massor.
Roliga personer att umgås med och roliga saker att göra.
Vilken dag!!!!!!!!!!!
Kommentera