Nu blommar mina novemberkaktusar för fullt.
Inte för att jag fattar varför. Det enda jag gör är att slänga till dem lite vatten då och då.
Ok, de får lite socker också. Det läste jag någonstans att det var bra att ge novemberkaktusar.
De blommar inte mer än vanligt men de har fått massor av nya blad sedan jag började hälla socker i vattnet.
Vilket hjälps upp med den stora för den har tappat massor av grenar i sommar men när jag tittar närmare på den så den också full med nya blad.
Jag fick den halvstor av mamma för många år sedan på grund av att hon och pappa inte tålde blommande blommor. Hon hade fått den i present.
Jag planterade om den några gånger och den växte sig rejält stor. Då slutade jag, den blev för stor och jag vattnade den bara lite då och då.
Den står inne i sovrummet som ständigt är svalt, speciellt på vintern då jag inte har någon värme på där inne och balkongen öppen på nätterna.
Men det är tydligen en bra plats att stå där i österläge och svalt.
Jag har tre stycken stående i västerläge och där märker jag markant skillnad sedan jag började vattna dem med socker. Den ena är överfull med blommor i år. Den och en till är större grenar som fallit av den stora.
Den andra har några blommor som inte slagit ut ännu.
Mellan dem står en röd, som kommer från en bekant. Plockade några skott vid ett besök.
Den lever däremot ett annat liv. Den blommar lite men mest ser den halvdöd ut.
Funderar på om jag ska ställa alla tre i sovrumsfönstret också. Ser dem inte då de står i balsalen, där jag bara är när jag städar och hänger tvätt. Möjligen också om jag hör när katten spyr. Han har en hörna som han tydligen gillar att spy i.
Det udda med de i västfönstret som kommer från den stora plantan har inte likadana blommor.
De är blekare och saknar den rosa randen i mitten.
Undrar om det är för att de står i annat vädersträck eller för att plantan inte är så gammal och stor än?
Det är kul att de blommar år ut och år in, hur jag än behandlar dem.
Kaktusar är verkligen ett segt släkte.
Kommentera