Tre gånger genom åren har jag varit på samma film två gånger på en och samma dag.
Men det är bara två olika filmer, för att de är olika språk räknas inte.
Första gången det hände var för många år sedan.
1992 var jag nere i Göteborg och gick på bio hela dagen. Såg actionfilmen Into The Sun och blev galet förtjust, snygga karlar, bra action och lite lagom rolig.
Då den inte gick i Jönköping så bestämde jag mig för att gå på den en gång till direkt efter varandra.
Jag hann gå till Bankomaten och hämta ut mer pengar och slänga i mig en hamburgare i farten innan jag gick in på nästa visning.
Sedan skulle det dröja till min resa till Australien i år för att se en och samma film på samma dag, underbara The Wild Robot.
Men det kändes inte riktigt som det var samma dag då jag först var på den på förmiddagen och sedan på kvällen.
Så när ett nytt tillfälle kom i veckan så kunde jag inte låta bli att gå på The Wild Robot igen men då också på den svensktalande version också.
Tack vare höstlovet gick det extra tidiga visningar på Filmstaden i Jönköping.
Denna gången fick jag endast en kvart, trettio minuter om jag räknar med reklamen, mellan filmerna. Så tätt var det inte mellan Into The Sun, en timma.
Så detta blev ett nytt rekord.
Visst var det lite segt när jag såg den igen en andra gång, det var också sjätte gången jag såg filmen. Den är helt underbar! Bland den bästa, om inte den bästa, tecknade film jag sett.
Det var också lite skillnad att se den på två olika språk.
Klart bäst på originalspråket. Där fick skådespelarna till den rätta ironin och sarkasmen i sina röster i vissa situation, som nästan helt saknades i den svenska versionen.
Den handlar om en robot som råkar hamna på en ö där bara djur lever.
Roboten råkar ta död på en andfamilj, endast ett ägg klarar sig och när den föds tror den att roboten är hans mamma.
Hon tvingas ta hand om andungen, lära den äta, simma och flyga. På ön finns också räven Fink som erbjuder sig att hjälpa till.
Här finns sedan ett koppel av roliga bifigurer, som den överarbetade pungråttan med sju vilda ungar, den sura björnen, besatta bävern och många fler.
Filmen är underbart vackert tecknad, ser mer ut som om den är målad än dataanimerad.
Historien om den lille andungen och hans udda "mamma" är så urgullig och jag gråter flera gånger.
Humorn är emellanåt mer än vuxen, ironin och sarkasmen är skarp. Jag skrattar högt om och om igen.
Jag älskar roboten, Roz, andungen Brightbill och räven Fink. De är ett helt underbart litet team av utstötta och ensamma figurer.
Jag känner så oerhört starkt med dem.
Så det var inga problem med att se filmen så tätt ihop som endast trettio minuter emellan och att det var femte och sjätte gången jag såg den.
När jag var på den i Brisbane var det första och andra gången. Den gick upp på biograferna i Australien en månad innan Sverige.
Det gjorde att det blev ett större hopp mellan de tre, såg den ytterligare en gång till i Brisbane, och besöken fyra, var på den i Stockholm, fem och sex.
Blir det fler besök?
Troligen inte, men inte då för att jag känner att nu räcker det, utan för att den engelsktalande versionen inte går längre. De svenska rösterna var bra men saknade det där lite extra bettet som de engelska hade. Det som gör filmen helt underbar på alla plan.
Den sällar sig till en liten skara filmer som jag sett sex gånger.
Det är Dödligt Vapen, Jakten på Röd Oktober, Barbie och Ett Sista Race. Endast tre filmer som jag sett mer än det, No Time To Die, sju gånger, Thelma & Louise, nio gånger och Top Gun: Maverick hela tolv gånger.
Sjätte gången jag såg The Wild Robot upptäckte jag saker jag missat innan. Ön är bara bebodd av djur men i flera scener kan man se att människor bott där, staket och odlingar.
Det talas om att de ska komma en uppföljare, givetvis, det görs ju inget annat än det i Hollywood nu för tiden, och den kanske tar upp vad som hänt med människorna som uppenbarligen funnits på ön någon gång.
När, för jag skriver inte om, den uppföljaren kommer så kommer jag gå på den också.
För Roz, Brightbill och Fink vill jag gärna träffa igen.
Kommentera