Hjärnan är en förunderlig mojäng.
Den kan samla på sig massor av information och räkna ut allt möjligt.
Men så händer något och man får en sjukdom som gör att hjärnan helt plötsligt glömmer, lägger till och ändar.
Detta hände mamma.
Hon blev dement och hela hennes sätta att vara förändrades. Hon såg inte ens ut som hon brukade.
I över tio år blev hon sakta sämre och sämre.
Hon blev glömsk men hennes sätt att vara ändrades också. Helt plötsligt var den goa omtänksamma mamma med den vassa humorn borta.
Istället kom en missunsam skata fram.
Mot slutet glömde hon mer och mer.
Mig kände hon inte längre igen. Hon trodde nog mera att jag jobbade där.
Ibland kunde hon sitta och beklaga sig över att jag aldrig kom och hälsade på henne. När jag satt bredvid henne!
Men jag är ju här!
Då tittade hon bara tomt på mig.
Men som den konstiga sak hjärnan är så kunde vi sitta och titta på bilder och mamma mindes händelser och platser. Men frågade man något utan bild så tittade hon bara tomt.
Hon kunde också fantisera ihop saker som aldrig hade hänt men som lät helt sanna när hon berättade om dem.
Jag var ute och gick med henne en gång när hon bodde på Kavlagården i Huskvarna. Då satt hon och berättade om hur hon bott och jobbat i staden. Allt lät väldigt trovärdigt och hade jag inte känt henne så hade jag trott på henne. Hon var mycket detaljerad i sin berättelse.
Det är bara det att mamma hade varken bott eller jobbat i Huskvarna.
Någon som hon, tack o lov, aldrig glömde var pappa.
När han några dagar innan hennes bortgång sa att i år har vi varit gifta i sextioett år.
Så tittade hon på honom och så svarade hon, underbart.
Det blev hennes sista ord.
Nästa dag var hon längre inte kontaktbar och låg i fyra dagar och rabblade siffror, 2, 3, 4, 5. 22, 23, 24, 25.
Mamma älskade att spela spel och favoriten var kinschack.
Det spelade hon in i det sista innan hon flyttade in på Kavlagården.
Det var inte det att hon satt och flyttade runt på kulorna. Nej, trots att hon blivit mer och mer förvirrad i allat annat, så kunde hon fortfarande spela kinschack. Hon hittade som alltid långa vägar att hoppa med kulan och hon vann för det mesta.
Hur kan hjärnan klara av det men inte komma ihåg vem som är hennes dotter?
Hjärnan är en bra konstig mojäng.
Kommentera