Vad jag saknar att inte ha katter i ladugården att mata ett per gånger om dagen!
Mina morgonrutiner har blivit helt fel.
Det var så härligt att efter att jag matat min katt gå ut till ladugården och gå katterna där mat på morgonen.
Nu blir allt fel och det händer allt för ofta att jag glömmer att ge Winston mat. Ibland säger han till men ibland upptäcker jag det inte förän sent på dagen.
Nu är ju inte han någon storätare så det gör inget men jag har inte lyckats få till rutinerna när jag inte längre måste gå ut på morgonen.
Speciellt nu i vinter kommer det bli konstigt och fel när jag ska tända pannan.
För när jag hade katterna i ladugården så gick jag först ner och tände i pannan och sedan gick jag ut till Elvis, Smirre, Sotis och vad de nu alla hette.
Sedan gick jag ner till pannan för att se om den tagit sig.
Efter det så gick jag upp till mig och fixade frukost till mig själv.
Så gjorde jag i femton år innan till slut den sista katten, Elvis, somnade in i somras.
Nu kommer jag sätta mig och boa ner mig framför datorn efter att jag gjort ett första försök att tända.
Skulle elden inte ta sig så kommer jag upptäcka det så mycket senare än vad jag gjort med katter i ladugården.
Men det är inte bara att gå ut och mata dem som gör att jag saknar dem.
De kom alltid när jag öppnade dörren och lockade på dem eller när jag kom hem på kvällarna.
De var ett sådant mysigt sällskap när jag satte mig ute på trappen.
Smirre, Elvis och byns strykarkatt Bertil var så otroligt keliga och härliga.
Hyresvärden kan inte bestämma sig för om han ska skaffa nya katter.
Inte nu till vintern i alla fall.
Men skulle tro att han ändrar sig när mössen börjar bli lite för många och äter på allt möjligt.
Så var det när vi en gång fick kattpest när jag var liten.
Utan katter i ladugården tog mössen snabbt över.
Pappa blev helt galen, de är ju inte ens rädda för mig, utbrast han. Sedan skaffade vi nya katter och hade så, så länge vi hade djur i ladugården.
Katter är inte bara mysiga att kela och leka med. De gör också nytta och är ett måste när man har gård.
Så länge det fanns honkatter och mat i ladugården här i Bruket så kom bygdens hankatter på besök men de har slutat komma nu när både mat och hona försvunnit.
Så vill jag kela med utekatt så får jag gå antingen till systeryster, där ena broderna bor kvar efter stysterdotters flytt. Han vägrar flytta.
Eller så får jag upp till nyss nämnda systerdotter. Där bor den andra brodern. Han hade inga problem med att flytta.
Han kom ner några gånger och försökte få brorsan att följa med honom men det gick inte.
Så nu har syster både hund och katt.
Katter är sådant härligt sällskap.
Elvis brukade mot slutet, när hon inte längre hörde så bra, brukade följa med mig runt trädgården när jag klipte gräset.
Bertil var jag flera gånger ute och gick med.
När jag för första gången efter häloperationen gick runt dammen förra vintern så följde Bertil med mig runt.
Det var så roligt att mata dem på sensommaren, när de började äta för att få upp bra med lager fett inför vintern. Då var de så ivriga när jag hällde upp maten att jag nästan fick räkna mina fingrar efteråt.
De kastade sig över maten och hög in nästan innan jag fått upp den ur kattmatsburken.
Hoppas verkligen att hyresvärden kommer tänka om och skaffa katter till ladugården igen.
Kommentera